Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- Manoerstedt-]{+Manoerstedt+} förebar sio ovana under de
senare åren att dansa; noen egentliga orsaken
var, att han fruktade göra sin drägt, och
derigenom sig sjelf, till ett åtlÖje för de
hjert-lösa åskådarne, hvilka troligen skulle hafva
känt en viss, oemotståndlig retning i läppar*
ne, vid åsynen af de något korta benkläderna
och den snäfva fracken. Men att hafva en
annan vilja än kommerserådets, dugde icke,
då man hvarje lördag emottag sin trea banko,
och dessutom var inbjuden till alla
söndagsmiddagar.
”Han skall dansa, min vän,” återtog
gros-sören med sin blidaste ton, ehuru med ett
uttryck, som icke tålde invändningar; men
då han varseblef, att Mannerstedt hade den
oerhörda djerfheten att, med en förnyad
höflig bugning och ett icke omärkligt
skakande på hufvudet, bereda sig till ett nytt
nekande, ropade kommerserådet hastigt på sin
dotter, hvilken just nu slutade valsen med
kaptenen. Rosa kom vänlig och giad till sin far,
då denne yttrade: ”Hvilken dans är du
ledig härnäst?”
Rosa besinnade sig litet. ”Femte vahen,
pappa lilla,” svarade hon.
”Godt,” yttrade kommerserådet; "herr Man*
nerstedt bjuder upp dig till den/* — Och
härvid gick den dryge mannen vidare, utan
att bevä’rdiga ynglingens lågnnde kinder och
nedslagna Öga med en enda blick. Rosa stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
