Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stigit från bordet, upplöstes samlingen. Her*»
rar och fruntimmer bugade sig, nego och
krusade huller om buller, och tackade
oändligt för den så angenämt och trefligt tillbragta
aftonen. Kommerserådinnan sade: "Kors
bevars, icke så mycket fjesk, mina vänner!
För allt i verlden, det är ej något att tacka
för; ni har fått roa er sjelfva/’,
GrossÖren utsträckte ett par finger af sin
hand, och nickade vördnadsbjudande med
hufvudet. Ändtligen voro alla plantorna
ombyltade, och hela sällskapet, i slädar och till
fots, stadda på hemvägen.
•’Gud ske lof,’* utbrast fru Widen och drog
ett långt, djupt andetag, i det bon kastade
sig i soffan, "Gud ske lof, att man ändtligen
kan andas fritt! De öro förfärliga, dessa
fa-miljaftnar! Det är en lycka, att vi icke
hafva många af det slaget om Aret, annars
skulle man ej stå ut med dem; ty det är i
högsta grad tröttande, att le åt höger och
venster, då man är fardig att gäspa sig till
döds af ledsnad. Men för dig, min kära
Ferdinand, var det ändå något nytt. Du har ja
aldrig förr haft den lyckan eller olyckan att
tillbringa en Julafton’ så här, inom slägten?”
"Nej, just icke su har,** svarade kaptenen
småleende; "men fordom samlades farbror
Borgenskölds med de sina hvarje Julafton hos
professorn , och dessa voro då verkliga
hög-tidsaftnar. Men de äro förbi, för att aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
