Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ttier* åt<ftkomroa,” tilläde han med en lått
suck, vid minnet af de försvunna dagar, ék
äfven han ttodde på verklig sällhet.
”Visserligen , visserligen,” yttrade
kommerserådinnan, emedan hon fann nödvändigt och
passande att* yttra något, "Jag erinrar mig
hafva hört, att professorn brutit med si«
bror för alltid, och deruti tror jag verkligen,
— ehuru det alltid blir svårt att döma i en
sådan sak, att han gjort väl. — Ställ dig
iiu sjelf bättre? min bäste Ferdinand! Jag
tror visst att din farbror, den hedersmannen,
har mycken ömhet för dig, eller huru? Hvad
tror du sjelf, är det icke så?”
”Åh jo, något, det tror jag
säkert/’genmäl-te kaptenen, ”men icke mycket, tyvärr! Hans
ömhet är dock egnad ett värdigare föremål,
bvilket jag älskar för högt, ior att afun*
das det. Han försäkrade mig, för ett par
dagar sedan , med en bos honom ovan ligt
upprörd känsla, att ban höll oändligt af Rosa 1
att hon var i hans tanka en verklig ädelsten,
samt att, så länge ban sjelf egde en bit bröd
qvar, — det var hans egna ord — ville han
dela den med hen de.*’
Alltsom kapten Ferdinand utvecklade sina
citationer, uppklarnade loihmerserådinnans
ansigte till fulla glansen af en praktfull
solros. Kommerserådet lade pipan på
kakelug-*cd, och lyssnade med spändt interesse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
