Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gnolade på en favorit visa. Gossarne spelade
skrapnos vid ett hörnbord, och småflickorna
klädde sina dockor vid ett annat.
Nu skrapades litet i tamburen. Rosa
tystnade tvärt, och hennes hjerta började klappa
med en häftighet, som gjorde vidare sång
omöjlig; ty den betog henne nästan
ande-drägten. En, två, tre eviga sekunder, icke
ens bemärkta af det öfriga sällskapet, smögo
dödande långsamt fram. Ändtligen öppnades
dörren, och Mannerstedts höga figur visade
lig på tröskeln; en välkommen vexling i den
tråkiga enformigheten.
”Kors, i Guds namn!*’* ropade
kommerserådinnan, och slängde Konst,-Nyheter och
Moder i soffans andra hörn, "är det ni, herr
kandidat? Så lagom ni kom! Vi äro just
utan sällskap i afton, och ni är riktigt
väl-koinmen. Men, bevara mig ändå, hur har
herr Mannerstedt kunnat våga att gå ut så
der, när han ännu i dag på morgonen låg i
feber, och, efter hvad vi hörde, var rätt
dålig?"
Mannerstedt bugade djupt, och svarade:
**Visserligen har jag icke mått väl; men det
var egentligen endast själen som led; och
sedan nu, på eftermiddagen, alla tecken af
feber försvunnit, ville jag gå ut för att skaf«
fa mig frisk luft, hvilket jag visste skulle
vara mig välgörande, och på samma gång
uppvakta herrskapet, för att aflägga min Ii fl i ga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
