Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— —r
<etagr&n$ade tacksamhet, f$r den alldeles
pförtjenta väl vi j ja jag fått röna/*
. ’Ingenting, alldeles ingenting, min kär*
Mannerstedt/* svarade kommerserådinnan
för-|Dr?dligt. *’Vi beklaga af hjertat den förlust
herrn lidit. Mfn det är så lifvets vanliga
gång; man måste finna sig deruti; ty att
sörja det som är förbi, säger jag alltid,
tje-nar till ingenting.*’
Stum bugade Mannerstedt för de
lättvindiga tröstegrunderna, och vände sig, för att
ytte rligare helsa på kommerserådet, som helt
flyktigt såg upp från korten, ocb nickande
yttrade: "Beklagar herr Mannerstedt,
beklagar rätt mycket; men ursäkta, jag är så
upptagen med patiencen här! Herrn får hålla
sig till fruntimmerna. Jag menar de äro
glada att få sig något sällskap i ensligheten.”
Efter dessa ord vände grossören sin
uppmärksamhet helt och hållet på korten, och
nu kom turen för Mannerstedt att helsa på
Rosa.
Frans* oförmodade ankomst, hvilken hon
alldeles Icke vågat hoppas, hade uppjagat
blodet i friska rosor på hennes kinder; men
lyckligtvis fick hon, under moderns långa
tal, god tid att samla sig litet, och då
Mannerstedt nu nalkades, blek och nedslagen,
med djupt och stilla svårmod talande nr
ögats dunkla blick, räckte bon honom sin
hand och sade sakta: ”Af hela mitt bjerta
>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
