Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- S -
Återtaga sitt löfte, af de orsaler ban här
upp-gifvit. Huru det skulfc ske, eller att ha»
ernade vända sig till farbror, derom nämnde
han aldrig ett ord.’*
"Nej, det kan nog vara; men säg mig na
uppriktigt, mitt barri, hvad känslor du der-*
vid erfor. Men du måste vara fullkomligt
uppriktig.”
”Skall jag våga det, bäste farbror?** frågade
Rosa bedjande, och strök smekande de grå
lockarne från den skrynklade pannan.
”Visserligen, min flicka,” återtog
professorn; ”alldeles så, som du stode inför en hö-*
g re domare, än en fattig, syndig menniska.
Tala, mitt barn!’’
”Nå väl,*’ sade Rosa, ”jag vill tala
sanning. Min känsla vid dessa min fars ord var
väl något oredi»; ty dertill blandade sig en
mängd andra, hvilka gjorde den stridig. Men
likväl var det en lättnad att känna sig fri;
ty under den tid vi varit förlofvade, har jag
noga bemärkt Ferdinands lynne, och funnit,
att vi ingalunda ega den öfverensstämmelse i
åsigter och tänkesätt, som är nödvändig, för
att, med hopp om någorlunda lyckai, vandra
elt helt lif tillsamman. Men om* jag äfven
antog, hvilket jag ofta gjorde, alt dessa
kunnat med’tiden jemkas, så var det likväl
något, som förbjöd Hanken på all säMhet; ty
nyligen har jag erfarit, att det var en känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
