Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andäktigt, med hopknäppta händer. — ”Acl,
det få vi aldrig tillbaka, aldrig!”
”Det finns ju många andra stora’, sköna hus/1
tröstade kommerserådet; "få vi bara först
medel, så erhålla vi nog bus. Men det
går i yttre dörren; nu ha vi Rosa här.”
Flickan inträdde sakta; redan hennes gång
borde för mera uppmärksamma öron hafva
tillkännagifvit, att den icke stod i något
lyckligt förhållande till de förhoppningar,
som voro föremålet för pappas och mammas
samtal. Men, långtilrån att gifva akt på sin
dotters bleka, förställda drag, sprang fru
Widen emot henne, och slöt henne med
stormande glädje till sitt hjerta, i det hon med
verklig förtjusning utropade: "Mitt barn,
min Rosa, hvad du är säll, hvad du är
af-undsvärd! Jag vet och känner på mitt eget
hjerta, huru betaget af fiöjd ditt skall vara.
Du bar visst icke glömt att tacka Gud,
som så underbart styrt allt till det bästa?"
"Jag har innerligt bedt till Gud/’ sade
Rosa och upplyfte sina ögon, fulla af tårar,
mot moderns ansigte, "bedt att mina dyra,
alskade föräldrar måtte kunna förlåta mig,
att jag denna första och enda gång i mitt
lif nödgas , vara ohörsam. Mitt hjerta är
slutet för Garben, och han är en alltför ädel
man, att jag skulle våga eller vilja bjuda
ho-nom att emottaga tuin hand, då hjertat ej
kan följa med.**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
