Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Minnes-törnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstått omgifva sig, snart försvinner, och en bestämd aning
nödgar äfven mig att dela deras Öfvertygelse.”
”Men jag delar den icke!” ropade postinspektoren med
hetta, häpen Öfver den djerfheten att någon, och helst hans
egen hustru, vågade sätta i tvifvelsmål ofelbarheten af hans
omdöme. Han var icke van att i något af seende lämpa sin
vilja efter andras, och motsägelser, om än aldrig så Ödmjukt
framställda, retade honom alltid till ytterlighet. Men som han
förutsåg att han omöjligen kunde inverka på fruntimren,
beslöt han begagna samma utväg som hans afiidne svärfar med
framgång nyttjat för honom sjelf. Vid ett tillfälle, då ett
talrikt sällskap i anledning af Augustas adertonde födelsedag
var församladt i postinspektorens hus, tillkännagaf han
högtidligt för sina gäster att han i dag firade sin dotters
förlof-ning med herr Blandin.
Augustas första känsla vid denna faderns grymma och
egenmäktiga handling var förtrytelsens. Hennes milda, men
stolta sinne upprördes af hans hjertlösa förfarande. Ett
ö-gonblick framställde sig för hennes själ den tanken att genom
ett öppet förnekande trotsa den faderliga myndigheten och
sålunda ådagalägga en sjelfständighet, den hon borde påkalla
för att bibehålla den sjelfaktning, hvilken jemté hennes
lefnads-lycka hotade att gå förlorad, men denna tanke var blott
Öf-vergående — så stark var vanan vid blind undergifvenhet och
lydnad för faderns befallningar.
Sedan de främmande aflägsnat sig, knäföli Augusta för
sin far och bad om försköning. Fåfänga voro hennes böner,
förgäfves flöto hennes tårar — despoten bröt aldrig sitt ord.
Herr Blandin gjorde nu i egenskap af fästman dagliga
uppvaktningar, hvilka dock merendels både började oeh
slutade på herr von Spaldens kontor.
Emellertid begynte man i staden att mera högljudt tala
om den unge herms inkrånglade affärer. Man ville dessutom
veta hvarjehanda betänkliga saker om hans fordna förhållanden,
men postinspektoren var döf för allt sådant: i den grad hade
det lyckats Blandin att intaga honom. Slutligen tillstod han
dock för sin tillkommande svärfar att ett handelsföretag,
hvar-af han med skäl påräknat en säker och betydlig vinst,
misslyckats ; och som han derpå användt alla sina disponibla
penningtillgångar, vore han förstörd, ifall han ej kunde få bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
