Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Representanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
re ic^e vill låta någon märka att han umgås med sådant
skräpfolk.”
Så snart dörren var igenlåst, kastade Sterner boken långt
ifrån sig, mätte golfvet med stora steg, hvislade en melodi ur
Fra Diavolo, hvilken stundom afbröts af ett: ”Fördömdt —
idel högmod . . . dåliga tecken,” och så vidare.
Klockan 5 anmäldes postinspektor von Spalden. ”Han
är välkommen!” yttrade ryttmästaren till värdshusgossen och
gick emot vår gode postinspektor, som inträdde i rummet, väl
rakad och putsad, och den svarta fracken borstad med utmärkt
skicklighet. Under ilerfaldiga bugningar och artigheter
beklagade postinspektoren att han för närvarande icke, med
bästa vilja, sett sig i stånd att emottaga sin ärade tillämnade
gäst, men att han innan kort hoppades se sig i tillfälle dertill.
’’Ah, bevars,” svarade Sterner med ett vänligt leende,
”besinna, min bäste herr von Spalden, att jag endast
föreställer er dotters friare — för mig behöfves således alldeles icke
något krus. Jag för jnin del sätter icke det ringaste värde
derpå, och min kusin Konstantin gör det sannerligen lika litet."
”Ni är alltför god, herr ryttmästare, men tillåt mig
försäkra er om omöjligheten att i min närvarande bostad kunna
emottaga er i hvilken egenskap som helst. Morgonens
händelse,” stammade postinspektoren brydd, ”har upplyst er om
huru våra aktier stå, och efter hvad min hustru berättat
mig”.. . . han hostade, hans stolthet led synbart. ’*Kort sagdt,
ryttmästare Sterner, vi stå redan i stor förbindelse hos er.”
”1 sådant fall,” yttrade ryttmästaren, som ej låtsade
haf-va hört slutet af postinspektorens tal, ”lärer jag få resa
härifrån med oförrättad t ärende, ty jag har lofvat min kusin att
sjelf öfverlemna porträttet, sjelf se och tala med fröken.”
Detta hade herr von Spalden för ingen del åsyftat. Han
hade blott velat höra sig före huruvida icke representantens
emottagande kunde uppskjutas, tilldess han hunnit anskaffa sig
en annan med hans nuvarande vilkor mera öfverensstämmande
bostad; men då han erfor ryttmästarens föresats och icke
gerna kunde begära att sjelf få öfverlemna porträttet, beslöt
han att vidblifva den öfverenskommelse, han gjort med sin
hustru, att inbjuda ryttmästaren till påföljande eftermiddag.
Efter detta beslut började han: ”Om ni då, herr ryttmästare,
verkligen är så fördomsfri att ni icke vill se huru illa vi för
närvarande bo och huru klent ni kan blifva betjenad, så skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
