Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Representanten - 6. Musikalisk soaré. Ett kallt bad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag och min familj anse som en stor heder, om ni i morgon
eftermiddag ville göra oss den äran.”
”Nå det gläder mig,” genmälde Sterner, ”att
postinpekto-ren täckes låta denna i min tanke verkligen falska blygsamhet
fara — men, om jag får bedja, intet besvär för min skull,
icke det ringaste, om herr postinspektoren sätter något värde
på att återse mig.”
Postinspektoren hade alltför ger na velat framställa
åtskilliga frågor, såsom till exempel hvilka de tjenster kunnat vara,
hvarför den i testamentet omnämde Sterner så högligen
prisades, hvilka anledningar som förorsakat dennes och Rudolfs,
för den senares arfvingar så menliga sammanträffande, m. m.,
men han kände att de beklagligen måste uppskjutas, ty med
all sin öppenhjertlighet och sitt behagliga väsende hade dock
ryttmästaren någonting, som i den grad befallde aktning, att
postinspektoren icke nu genast kunde göra frågor, hvilka
förutsatte en längre och förtroligare bekantskap. Han tog afsked
och gick.
Sedan han aflägsnat sig, började Sterner åter sin
vandring på golfvet, hvilken icke af bröts förrän Westerlind
inträdde samt underrättade ryttmästaren att han lyckats anskaffa det
önskade rummet, hvilket stod färdigt till inflyttning denna
afton, ifall så åstundades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
