Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Musikalisk soaré. Ett kallt bad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passande hjelp”. Han höll ord. Di de kommit under tak
och han lagt sin börda på en säng, hvilken husets
hjelpsam-ma inv&narinna anvisat, skyndade han bort, utan att göra en
enda fråga.
Ett bud afgick genast till postinspektorens med
underrättelse om händelsen, och i den grufligaste oro anlände hastigt
den moderliga vännen med torra kläder. Utom den snart
Öf-vergående förskräckelsen, befann sig Augusta, pris vare
hennes goda natur, fullkomligt väl efter sitt kalla bad. Både
hon och modern undrade förgäfves hvem de hade att tacka för
denna verksamma hjelp ur en icke obetydlig fara. De kunde
dock icke få någon ledning för sina gissningar och skyndade
således hem, Augusta för att hvila några timmar och fru von
Spalden för att börja anordningarna till aftonen............
Det var nära full skymning, då den väntade gästen
anlände, Herr ryttmästaren känner redan min hustru!” sade
postinspektoren ”Detta är min dotter. . . . Augusta, mitt barn,
du ser här din ädle fästmans ombud, ryttmästare Sterner.”
Det var en lycka för Augusta att det omgifvande
mörkret dolde hennes förvirring och den djupa rodnad, som
färgade hennes kinder, då det vid främlingens första ord blef
henne klart att sångaren, hennes räddare och Sterner voro en och
aamma person. I den första egenskapen låtsade hon väl icke
känna igen honom, men med blygsam vältalighet tackade hon
honom för den kraftiga hjelp, som hon vid förmiddagens
obehagliga äfventyr erhållit. .. ”Men tillåt mig fråga, herr
rytt-mästare, hvilken lycklig tillfällighet i så lagom tid förde er
till stället slutade hon.
”Jag njöt af mitt favoritnöje skridskolöpning, då jag med
förskräckelse varseblef den fara, hvari ni sväfvade. Jag ro*
pade flera gånger för att föra er åt andra sidan, men
olyckligtvis kunde ni icke höra mig förrän det var för sent. Jag
var då så nära att jag alltför lätt köpte mig den lyckan att
vara er till tjenst.”
”Det ser verkligen ut som ödet förde herr ryttmästaren
i vår väg, hvar gång bekymmer och fara äro på färde!” sade
postinspektoren med förbindUg ton och skakade haas hand.
”Vi stå redan i så stor skuld hos er att den aldrig kan
af-betalas.”
”Icke ett’ orå der om, jag her!” svarade Sterner. ”Låt
os» hellre tala om de angelägenheter, som fört mig hit.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
