Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Fästmön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot den finn hvita .handen, hvilken strålade af blixtrande
ringar p& hvarje finge*. r
"Hvad i all verlden frar du ,för dig» n*jn sfttu iiick*?"
frågade ett äldre fruntimmer, i negligé och. morgonrock, som just
nu inträdde i rummet ock nalkades den på knä liggande
skönheten! "Jaså,” sade hon och kastade blicken på kartan, "4u
förehar din gamla sysselsättning, pet kunde jpg veta förut
— men hvarföre »kall den i dag sjce på gplfvet ?r
"Solpn bländar mina ögon vid ffmstret!” klagade den
tillfrågade.
VHvarfQre plågar du då dina ögon dermed? Hundrade
gånger har du sett hvar Hamburg ligger och lika m£nga
gånger har jag s#gt dig att du måste Jbafva tålamod tilja tiden
är f&rliden. Låt derföre dessa tråkiga kartor vara!’*
”Ack, min söta tant, om jag hundra, gånger sett hvar
Hamburg ligger, så bör det lika litet förundra er att jag vill
se det den bundracjeförsta som mig $tt för hundradeförata
gången få samma anmärkning. Men nu såg jag endast efter
vägen häremellan och Helsingborg. Jag har räknat miltalet
emellan hvarje gästgjfvaregård och kan icke begripa hvad
ryttmästaren Sterner gör så länge på vägen. Det är nu öfver
fjorton dagar sedap jag i Helsingborgsposten såg honom
upptagen bland ankomne resande*
”Men, kära Henriette,’* fönpa^ade tanten, ”med den
ringaste eftertanke borde du kunna räkna ut att ryttmästare
Ster-ne? trojige-n jcke rest till Hpmburg endast för att h^vpta djn
fästmans porträtt, utan att han efter sin återkomst möjligen
kan hafva egna angelägenheter, hvilka upptaga hans tjd, innan
den tillåter honom att resa hit och stilla din otålighet.’*
"Tant är för ledsam med sitt e,yiga moraliserande!”
svarade Henriette med oförställd näbbighet i ton och blick. "Jag
menar dock att ryttmästaren såsom bl*f vande slägting borde
visa litet mera, uppmärksamhet i sitt uppförande."
"Huru mycket mera borde icke då du, lilla Henriette,
erinra dig att , iakttaga detta emot d^n, som genom de närmaste
slägtskapsband r^dau «r förenad med d^g !n,,yttrade tanten i en
lätt förebrående ton.
vFörlåt mig, tanj Elisabet!” bad Henriette flyktigt rör,d.
rMpn,‘* tilläde hon, ’’deqne gternei:^ spm jag nu så mycket
väntar, erinrar qug dupkelt om ep tystorip, dep nå^o.n
berättat, rörande anjedpingqn till hans itfrjkes. resiu f Huru var det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
