Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Dotterns moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borttrippande lilla skönheten. ”R&tt söt,” mumlade han för
sig sjelf, ”en liten täck docka, i hvars sällskap man alltför väl
skulle kunna bortjollra några timmar, hvilka ej upptagas af
lifvets allvarligare vårf! Hon år god och öppenhjertig, men
fåfäng och barnslig, ett medelmåttigt ämne till en högst
medelmåttig hustru. Jag önskar att du må blifra lycklig, min
kära Konstantin! Men vore jag du, här sökte jag icke lyckan.
Kanhända att jag också, med mina Öfverspända fordringar,
aldrig finner en qvinna, som förverkligar mina drömmar om
äktenskaplig sällhet — återbilden af mitt ideal finnés kanhända
blott i mra egen fantasi. Hvilken &r den qvinna som, med
fullkomlig frånvaro af all sjelfviakhet, all Härd, all
egensinnig-bet, all nyckfullhet, hängifver sig till mannen, som endast i ho
-nom ser den skattkammare, der hon nedlägger den sanna,
rena qvinlighetens outtömliga rikedom af lifvets ädlare
njutningar och i lika mått med honom äfven vill dela dess smärtor, som
aldrig känt; aldrig älskat denna småaktiga fåfänga, hvilken fröjdar
sig åt det tomma glitter, som närer den? Fåfänga, fåfänga, du
utgör profvet för qvinnan! Huru månget ädelt hjerta har ej i dig
funnit sitt förderf, huru mången dygd sin graf!’’
Som ryttmästaren fick en stund att vara ensam, fortsatte
han sin tankegång:
”Denna unga qvinna, som nyss lemnade mig, huru lätt
borttorkades icke tårarne, huru fullkomligt stillades icke
smärtan öfver förlusten af den älskades bild genom det
förtrollande behaget af ett armband och en halskedja, särdeles när hon
beundrande log mot sin täcka bild i spegeln! Nej, en sådan
gärd åt fåfängan år för mycket! Stackars Konstantin, du är
lycklig, så länge du är blind, men jag beklagar dig, när du
en gång får öppna ögon! Det finnes dock en qvinna, som
kanhända liknar det utkast, min svärmande inbillning uppgjort
af den, som skulle kunna vinna min obegränsade kärlek och
förverkliga mina drömmar om sällhet, en juvel, som troligen
består profvet för äkthet. Ja, denna Augusta”. . . . Här
tystnade Sterner — en suck slutade meningen.
Just då han var sysselsatt att ackompanjera sina tankar
med en ifrig tr amning på fönsterrutan, återkom Henriette, åtföljd
af sin mor.
Fru Stoltsenbäck var ett fruntimmer af verld: Detta
utgjorde åtminstone en trosartikel i den goda staden F—. Hon
ansågs icke allenast egä ett öfvermått af förstånd och smak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
