Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Dotterns moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan, hvilket befans långt vigtigare, hon gällde ock för ett
mönster i konsten att antaga denna förnäma, vårdslösa hållning
och uppsyn, som år så förtjusande och hvars efterh&rmning
qvalde de öfriga fniarne. Hennes sätt att belsa vid inträdet
i ett ram ansågs makalöst och anfördes af alla äkta män såsom
mönster för deras fruar samt af alla mödrar för deras döttrar.
Med en af sina ofta benndrade och mest förnäma
nig-ningar helsade hon vår hjelte.
”Det fägnar mig, ryttmästare Sterner, att se er i mitt
bus!” sade hon nådigt, satte sig med mycken värdighet på
soffan, och i det hon omsorgsfullt ordnade vecken på sin
eleganta förmiddagsdrägt. vinkade hon åt sin gäst att taga plats
midtemot.
Sterner framförde nu i behörig form helsningen från stn
kusin, prisade sin lyckliga stjerna, som genom detta uppdrag
förskaffat honom det dyrbara nöjet af fru Stoltsenbäcks och
dess intagande dotters bekantskap samt ordade sedan om sin
resa och om allt hvad han trodde i någon mån kunna fängsla
sina åbörarianors uppmärksamhet.
Efter ett passande afbrott att kunna böija ett nytt
samtalsämne yttrade fru Stoltsenbäck :
”TiHåt mig fråga om herr ryttmästaren under sitt
vistande i Hamburg någon gång såg min bror ?”
”Jag hade högst sällan den äran!” svarade den till*
frågade. ”Er brors helsotillstånd tnedgaf icke säHskap,
isynnerhet den senare tiden.”
”Herr ryttmästaren har förmodligen läst det löjliga
testamentet?”
”Jag var närvarande, när det öppnades.”
v Detta testamente var besynnerligt, mer än besynnerligt. Om
ni icke anser det mindre grannlaga, ville jag gerna taga mig
friheten fråga om ni år närmare bekant med den der gynnaren, som
förstått ställa allting så väl för sig hos den besynnerlige
gubben?”
”Han är min kusin och min vän!** svarade ryttmästaren,
och en glödande rodnad på hans manliga kinder, äfvensom
tonen i hans röst, tillkännagaf att frågan misshagat honom
särdeles. ”Jag vågar försäkra,” tilläde han, nom ni, min fru,
sätter något förtroende till mitt hedersord, att han var
fullkomligt lika okuntfig om testamentets innehåll som ni och jag.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
