- Project Runeberg -  Representanten. Romantisk berättelse /
54

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett uppträde ur äktenskapslifvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

12.


Ett uppträde ur äktenskapslifvet.



Hvad klang oeh fynd,
Sotn jag nu hörer ljuda
I våra hemvist!

Jorden bä/var,

Oeh deraf skålfva
Gymers gårdar.

Edda.

Prosten höll båda händerna för Öronen, ty det förfärliga
surrandet af sex spinnrockar hade alltid det vidrigaste
inflytande på hans hörselorganer och öfriga nerver. I en sådan
ställning nalkades Svallenius sin hustru och sade: nJag ville ger*
na tala vid dig några ord, min lilla gumma!”

”Är du plågad af sting i öronen, efter du håller för dem,
och hvad är det för rariteter du har att berätta?” frågade frun
kärft.

^en kyrkoherden, som redan i andanom tyckte sig höra
de börjande susningarne af den storm, för hvars utbrott han
så mycket fruktade, var för ingen del mån om att göra sitt
meddelande i tj ens tefolkets närvaro. Han upprepade derföre
mycket vänligt sin önskan att hans kära Stina ville félja
honom in i hans eget rum och tog händerna från öronen^ så
mycket det än plågade honom.

”Kors bevara mig, hvad är detta för historier —* du
lärer väl icke hafva några hemligheter att meddela mig? 1 Jag
måste nödvändigt hafva kardat upp den här ullen i -afton och
har således inte tillfälle att följa dig hvarken hit altar.; dit.
Vill du mig något, så säg ut!”

För att styrka sitt tålamod kastade kyrkoherden en blick
omkring rummet efter barnen och fick se de små krabaternas
hufvuden framsticka under stolarne.

”Leker ni kurra-gömma, mina gossar?” frågade han vänligt.

”Kurra-gömma?” skrek pastorskan vresigt. ”Jo, det skall
man se —• de elaka ungarna måste krypa i kurran, emedan de
förstört allt riset. Jag tänker vi snart få det nöjet att arbe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free