Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett uppträde ur äktenskapslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ta i mörkret, ty det är aldrig exempel på att du någonsin
tänker låta köra hem hvarken ris eller ved eller ens att låta
drängarna, de lata karnaljerna, spinta en torrvedsflisa en gång,
utan om allt, från det största till det minsta, skall jag, arma
qvinna, draga försorg.”
Utan att yttra ett ord till svar på hela denna utgjutelse,
gick kyrkoherden och framdrog sina små älsklingar samt gaf dem
hvardera ett äpple, som han drog fram ur rockfickan,
hvaref-ter han vände sig till sin hustru och sade:
”Stina, tiden skyndar — jag försäkrar dig att saken är
af vigt.”
Om nu icke nyfikenheten kommit i strid med fru
Svalle-nii egensinnighet, så skulle hon hvarken hafva följt sin man
eller låtit saken med barnens framdragande så lätt aflöpa, men
för denna gång lät hon arfsynden råda och följde tigande sin
äkta hälft.
”Nå,” sade hon, sedan kyrkoherden omsorgsfullt stängt
dörren, ”hvad är detta för högtidligheter? H vartill denna för
-sigtighet? Har du fått något sorgebref eller sådant, så sjung
ut.. .. Men hvad är det för kappsäckar jag ser här ?”
”Det är ingenting annat,*’ genmälte Svallenius, som
beslu-tit att på en gång spränga isen, ”än att en ryttmästare
Sterner, hvilken under fem år varit min diskipel och sedan
blif-vit för mig en kär och dyrbar vän, en man, den jag mycket
värderar för hans utomordentliga redbarhet, att denne vän
nemligen beslutat”. ... Kyrkoherden stapplade här på rösten
och hostade flera gånger.
”Nå, hvad har han beslutat eller, rättare, hvad angår
hans beslut mig?” af bröt pastorskan förtretad.
”Rätt mycket, min gumma, min söta Anna Stina, ty den
hedersmannen är sinnad att visa mig den vänskapen och gästa
i vårt hus en åtta eller tio dagar och derföre i förskott
hit-skickat sin betjent och tre stycken jagthundar.”
”Hvad för slag — hvad hör jag!” ropade den häpna
proBtinnan och satte båda händerna i sidan. ”Gästa här
objuden i åtta eller tio dagar! Skicka betjenter och hundar
förskottsvis ! Är du ifrån det lilla förstånd, vår Herre annars
nåd-ligen förlänat dig? En beljent! Ypperligt! Tre stycken
jagthundar! Ödmjuka tjenarinna, vackert sällskap! Nej,
Svallenius, aldrig hade jag trott dig vara ett så fulländadt dum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
