Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Fullkomlig omskapning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvars renhet ej kunde fläckas, är gud vare lof omflyttad i en
lyckligare jordmån."
Sterner var synbarligen upprörd.
Efter några ögonblicks tystnad återtog han: * Flere
gånger har jag sedan den tiden genom mina förra förmän och
gynnare erhållit tillbud att återgå i tjensten, antingen vid det
regemente jag stod eller vid något annat, men jag hade, med
eller utan skäl, en gång tagit afsked, och ingen skall säga att
Alexander Sterner genom andras inflytelse eller öfvertalande
återtagit hvad han en gång af rättskänsla afsagt sig.”
”Godt, förträffligt, min bedersbror — men säg mig . . ,
dock jag glömmer mig,” afbröt han sig sjelf, ”här stå vi midt
på golfvet och förgäta, att om man med framgång vill
föredraga argumenter, skall det vara i sittande ställning och
egentligen med pipan i mun och glaset i hand.’’
Kyrkoherden sköt stolarne till bordet, undanröjde de små
bergen af papper oeh böcker, framtog derefter ur det förut
omnämda väggskåpet en butelj gammalt rhenskt vin, hvilket
han, i afvaktan på något särdeles högtidligt tillfälle, undangömt
sedan sin äldste sons döpelse. ett par slipade kristallglas, ett
minne Irån hans guvernörskap, och slutligen en oöppnad kardus
utmärkt fin tobak och två sjöskumspipor. Efter dessa trefliga
förberedelser satte sig herrarne på hvar sin sida om bordet,
och sedan piporna behörigen blifvit stoppade och påtända,
glasen fyllda och sammanstötta till gästens heder och hans
välkomnande till fäderneslandet, tog kyrkoherden ordet;
”För att återkomma till ämnet igen, min unge vän,
månne icke du genom ditt handlingssätt lika mycket hyllat
för-domarnes gamla inrotade makt och slafviskt underkastat dig
dessa lagar som de, hvilka möjligen kunnat anse din ära
fläckad genom af slåendet af en utmaning? Märk noga, jag
tad-lar ej och bestrider icke riktigheten af din sift yttrade åsigt
om återgåendet i tjenst, ty en mans ord och handlingar böra
icke vara underkastade den ringaste tvetydighet — men
hvar-före tog du då afsked? Dina grundsatser förbjödo dig att
antaga en utmaning, emedan duellerna fortlefva. endast i följd
af föråldrade fördomar, men bjödo grundsatserna åfven att
underkasta dig följden af afslaget, ett afekedstagande ? Är icke
det ena lika mycket ett foster af fördomar som det andra?
Du har gillat verkningarne, men deras orsak och ursprung har
du fördömt, och deri ligger alltid något rättsvidrigt. I be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
