Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Ej blott vin, äfven kurtis öppnar hjertat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hal ocb smidig som en orm, när hon ville. Icke desto
mindre ville Sterner försöka befästa sig i hennes bevågenhet och
tillika göra sig förvissad om hennes aktning för att
sedermera med framgång kunna verka en förändring.
Härefter föllo hans tankar på äkta ståndet i allmänhet,
hvilket ämne höll honom vaken halfva natten. Utan att
göra läsaren reda för riktningen af Sterners åsigter i detta
fall, kunna vi dock försäkra att de icke i ringaste måtto
öf-verensstämde med vår gode Svallenii, då han begrundade
samma vigtiga ämne.
Andra morgonen framtog Sterner, bland de många saker
hans koffertar innehöllo, en stor, vacker och ganska dyrbar
schal. ’Du var,” sade han, ”visserligen ärnad att betilcka
skönare former än fru pastorskan Svallenii, men hvad är att göra!
Du måste vandra, min vän — den hederlige Svallenii lugn
kan jag icke köpa för dyrt, äfven om det blott vore för
någon tid. Det får gå! Hon skall ock derigenom styrkas i den
öfvertygelsen att jag trodde den saga, hon vid bordet i går
afton berättade mig, om sin förskräckelse, då hon nedtog fars
kappa till lagning och jag så oförmodadt visade mig i rutan.”
Vid frukosten öfverlemnade ryttmästaren sin värdinna det
paket, som innehöll den dyrbara skänken. ’*Hvad, i herrans
namn, är detta?’ yttrade prostinnan och spelade ganska
naturligt den förvånade. Paketet öppnades, schalen utvecklades
— med stum hänryckning höll hon den emellan sina
utbredda armar. På tre stegs vördnadsfullt afstånd bakom
pastorskan stod husmamsellen, och två eller tre pigansigten
framskymtade i den litet öppnade köksdörren, alla med häpna
blickar betraktande skatten. Ändtligin började pastorskan: rMin
söta. bästa herr ryttmästare, huru kan ni sätta mig i en
sådan förlägenhet? Hvarigenom har jag gjort mig förtjent. . /
”Kors,” afbröt Svallenius, han vill ju blott visa dig
schalen — deröfver behöfver du ej blifva förlägen, min gumma!”
Tvänne raketer — vid någonting mindre kan man icke
likna pastorskans ögonkast — slungades emot den arme
mannen, som för ögonblicket icke kom ihåg samtalet med sin
kära hälft. Men Sterner skyndade att lägga sig emellan:
^Hvad tänker ni på, min bäste farbror! Det var min
förhoppning att fru prostinnan skulle täckas behålla denna
obetydlighet såsom en ringa gärd af min aktning och ett minne af
den, som alltid anser för en heder att få räknas bland husets
första vänner!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
