Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Ej blott vin, äfven kurtis öppnar hjertat - 15. Öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’ Söta ryttmästare Sterner, lita på mig, när det kommer
derhän 1 Jag skall styra och ställa såsom vore det i mitt eget
hus.n Härunder band hon med egen hand ett rödt och grönt
resskärp omkring honom. ”Det är en obetydlig suvenir, men
nyttja det! Jag har med innerlig glädje sjelf stickat det åt
er.n Härpå ledsagade hon sin käre gäst långt utom porten,
och då kyrkoherden, som följt Sterner på vägen, återvände,
förklarade hon sin uppriktiga mening att maken till person
sådan som ryttmästaren icke fans, om man än ville söka från
verldens ena ända till den andra, samt att hon icke ångrade
en enda af alla de tusen stunder hon och hela hennes hus
förspillt för hans skull.
Kyrkoherden log förnöjd och sade, i det han återtog sin
vaxstapel och sina folianter: 71 Gud iåte så visst dessa
söte-brödsdagar ega bestånd!”
Samma afton, då åter alla sex spinnrockshjulen surrade
kring spiseln och gossarne i de grå vadmalskoltarne då och
då uppfriskade brasan med en liten risknippa, nedlät sig
prostinnan att för sin underordnade omgifning berätta hvad hon
önskade blifva utspridt, nemligen det stora förtroende, hvarmed
den förbålt hygglige ryttmästaren hedrat henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
