Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon suckade ofrivilligt, då hennes tankar dröjde vid dens
bild, som i hennes förut s& lugna hjerta framtrollat detta koas
af outredda känslor. Porträttet af den, som ödet tycktes
hafva bestämt till hennes make, föreföll henne i hög grad vidrigt;
och om hon någon gång framtog dst, så var det blott för att
jemföra dess drag med dem, som outplånligt fortlefde i hennes
minne. Och för hvarje sådan pröfning blef hon allt mera
orättvis mot det oskyldiga originalet till en bild, hvars lifliga
och verkligen vackra drag hon inbillade sig med ett
triumferande hånlöje betrak la henne och hennes smärta. Hvad som
mest qvalde den unga flickans hjerta var fruktan att hon —
hvars vilja, vare sig af en kufvande och slafvisk uppfostran
eller af den medfödda mildheten i hennes lynne, aldrig vågade
uppsvinga sig till minsta grad af oberoende — icke skulle
förmå uttänka något medel att befria sig från sin fars bestämdt
uttalade befallning. Det stackars barnet darrade ännu vid
tanken på hans vrede, då hon under sin förra förlofning
vågade anropa hans faderliga hjerta. Nu hade hon så mycket
mindre att vänta af hans ädelmod som han icke brukat sin
myndighet, då partiet med postmästaren Wilsson var å bane,
och Augusta icke kunde förneka alt, såvida hennes egen
böjelse skulle lemnas utan afseende, det nu föreslagna partiet
verkligen var högst passande, efter föräldrars sätt att bedöm
-ma sådana förbindelser.
I den tonen, hvarvid Augusta från barndomen bäfvat mer
än för hvarje annan, hade postinspektoren, några dagar efter
deras inflyttande i sin nya boning, sagt till henne: ”Våga ej
att neka ditt bestämda ja, när ryttmästaren återkommer, och
gör inga historier, ty du är ett barn, som, efter hvad jag
märker, icke förstår sin egen lycka.”
”Ack, pappa, låt allt vara oafgjordt tilldess herr
Konstantin Sterner sjelf kommer P bad Augusta innerligt och grep
efter faderns hand.
”Oförnuftiga barn” — postinspektoren stötte henne omildt
ifrån sig — ”är detta den kärlek och lydnad, jag har rätt
att vänta af dig? Men så snart ryttmästaren anländer, säger
du ja och lemnar honom med egen hand det porträtt af dig,
som jag nu låtar måla.. . Dermed basta!"
Augusta vågade icke flera invändningar. Vid
moders-hjertat gret hon väl ut, men hon förtrodde likväl ej modern
den egentliga orsaken till sin smärta. Hon kände den ju knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
