Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ålkorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des Augusta, som tvekande nedslog dgonen under en lått
rodnad. Men fru mamma, som ej förmådde begripa hvilken
trollkraft, utöfver den vanliga, kunde ligga för dem i musiken,
bannade Augusta för sitt dröjsmål och sade: ”Var icke så blyg,
mitt barn! Jag är öfvertygad att ryttmästaren Sterner hört
både sämre och båttre musik än din.”
Augusta steg upp, bläddrade i nothögen och började
slutligen. Men huru det än måtte hafva förhållit sig med
hennes spel, tyckte fru von Spalden att det icke gick som
vanligt, och hon var just i begrepp att erinra Augusta härom, då
hennes öga händelsevis kom att kastas åt gatan, der hon såg
en fiskargosse bärande en korg med ovanligt stor och präktig
ål. Fru von Spalden, som var en omtänksam husmoder och
påminde sig att inlagd ål var postinspektorens älsklingsrätt,
glömde för ögonblicket sin befattning såsom vaktarinna och
sprang ut, ropade upp gossen, köpte och vägde ålen samt
meddelade mycket systematiskt en nykommen piga de olika sätt,
hvarpå detta slags fisk skulle behandlas. Men den, som har
många jern i elden bränner vanligen något, säger ordspråket,
och det gick fru von Spalden som mången annan, hvilken
Öf-vertager för mycket på en gång.
Augusta hade börjat några beniga variationer och Sterner
lutade sig öfver stolkarmen för att med vederbörlig
skyndsamhet vända om notbladet, då en liten medaljong, som han bar i
en kedja kring halsen, nedföll ur sitt gömställe och var nära
att slå emot tangenterna, hvarvid Augusta grep den i fallet,
höll den i handen och sade skämtande, under det hon ryckte
i kedjan: rNu har jag er vackert fången, herr ryttmästare!
Men ni erhåller friheten, om jag får se på den här
medaljongen.”
Synbarligen brydd svarade Sterner: "Jag tviflar att
fröken Augusta behöfde befara några rymningsförsök af den, hon
behagat fängsla, vore det än för lifstiden. Men kan det vara
möjligt att äfven Augusta von Spalden är behäftad med ett
visst litet fel, det man i allmänhet behagat tillägga
hennes kön?”
rNej, herr ryttmästare, misstänk mig icke för nyfikenhet,
och förlåt mig, om jag kanhända något opassande användt
denna tillfällighet till ett skämt, hvilket jag trodde er upptaga
sf-som sådant — jag skämtar eljest sällan.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
