Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Maken till öfverraskning jag aldrig såg! Jag måste till borgmästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullkomlig omöjlighet! Herr postinspektoren känner icke den
man, emot hvilken denna beskyllning g öres.”
”Nånå, om han just icke med öfverläggning ville sticka ut
er — ty han är ju bunden af sitt hedersord — så har han i
alla fall, hvad man vanligen säger, ett godt öga till flickan,
och det vore ej så underligt, ty utan skryt är hon mer än
vanligt vacker !”
”Ack, det vet jag väl! Hon är fullkomlig i sin genre.”
”Ypperligt! Men för att dömma måste man ändå hafva
sett det föremål, som man dömmer om.
”Förlåt, herr postinspektor, om jag erinrar att jag icke
kommit hit för att extempore uppföra en komedi med er!”
sade löjtnanten, som nu började tröttna. ”Skulle jag hafva en
fästmö och aldrig hafva sett henne ?r
”Nå, blif då icke så het, min vän! Det är väl en
möjlighet att ni i barndomen kan hafva sett henne. .. Jag skall
emellertid hem ta henne för att göra slut på vårt prat.”
’Min fästmö,” ropade löjtnanten gladt ö f ver raska d, ”är
hon här?”
”Kors, hvar skulle hon annars vara?” afbröt
postinspektoren, i det han gick till AuguBtas rum, och utan att säga ett
ord till henne om den vigtige gästens ankomst, bad han
henne helt vänligt följa med sig ut i salen.
Löjtnant Sterner och den alldeles förvirrade flickan stodo
£tt ögonblick tysta midtemot hvarandra. Augusta kände
honom genast på porträttet, men han visste icke huru han skulle
förklara detta gyckel.
”Hvem har jag den äran att se?” frågade ändtligen
löjtnanten i den yttersta förlägenhet.
”Hvilken rasande besynnerlig fråga!” utbrast
postinspektoren skrattande. ”Det är ju er fästmö — känner ni icke igen
henne ?”
”Nej, i sanning!” försäkrade löjtnanten och bugade sig.
”En-hvar skulle onekligen vara stolt öfver en förbindelse med
detta unga sköna fruntimmer, men jag är sedan några månader
tillbaka förlofvad med er systerdotter mamsell Stoltsenbäck
i F—.”
Postinspektoren stod som om han fallit från skyarna.
”Hvad,” ropade han, ”icke förlofvad med Augusta, min dotter?
Kanske ni icke heller skickat porträttet med ryttmästaron
Sterner ?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
