Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Maken till öfverraskning jag aldrig såg! Jag måste till borgmästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Hamburg och att han sökte mig. Jag kunde således
icke stilla min otålighet att få trycka denne efterlängtade vän
i mina armar.9
De båda vännerna omfamnade hvarandra med oförställd
glädje, men på Sterners drag förspordes ett ovanligt uttryck af
spänd oro, hvilket icke undgick Augustas uppmärksamhet, som
satt der en häpen åskådarinna. Afven trodde Augusta sig
bemärka att ryttmästaren med en särdeles uttrycksfull blick och
mer än vanlig höjning i rösten frågade löjtnanten huru deras
qvarlemnade kusin befann sig och om han träffade honom före
sin afresa från Hamburg.
”Hans helsa är förträfflig, men hans tid mycket upptagen,
hvilket förmodligen vållade att jag icke träffade honom, då jag
gjorde mitt afskedsbesök.v*
”Du känner således icke om han kommer hit i nästa
månad — men du har väl bref ifrån honom, vill jag förmoda.v
”Jo, den äran gjorde han mig. Genom sin betjent
skickade han ett stort paket till dig och en mängd vänliga
hels-ningar och ursäkter för det att hans tid var så upptagen.”
”Men ursäkta mig, mina herrar,” sade postinspektoren och
vinkade åt Augusta att lemna dem ensamma, ”ursäkta, men
allt detta synes mig något besynnerligt, åtminstone icke
riktigt klart. Huru har herr ryttmästaren kommit att lemna min
dotter ett porträtt af denne unge herre, hvilket likväl, som han
säger, var ärnadt åt hans fästmö, och med tillagd förklaring
att det blifvit sändt ifrån arftagaren samt att det var hans bild,
hvilket denne jemväl omnämt i sitt bref till Augusta, jemte
uppgift att ryttmästaren såsom hans ombud medförde
detsamma? Behagar herr ryttmästaren upplysa mig härom?”
”Med mycket nöje!” svarade Sterner. ”Då jag lemnade
Hamburg, erhöll jag två porträtter, det ena af min
härvarande vän till hans fästmö och det andra af arftagaren eller er
dotters tillärnade brudgum. Olyckligtvis råkade jag glömma mitt
schatull, hvari jag nedlagt det, som var bestämdt åt mamsell
Stoltsenbäck; men det andra, till er fröken dotter, bar jag
på mig. För öfrigt, som vi alla tre äro kusiner, så är just
ingen särdeles märkvärdighet i den lek, hvarmed ödet roat
sig att liksom gjuta i samma form Konstantin Sterner i
Hamburg och den Konstantin Sterner, som står framför er.
Deras likhet är visserligen ganska stor, likväl icke så påtaglig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
