Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 19. Vännerna. Det högtidliga löftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
19.
Vännerna. Det högtidliga löftet.
Kan någon säga hvad man älskar?
Kärleken bestar just deri att man icke vet det.
Oehlenschläger.
”Hör, lilla fru Hjertberg,” sade ryttmästaren Sterner och
klappade sin värdinna på axeln, ”laga att denna
beställningssedel med snaraste blir skickad till gästgifvaregården, ty
denne herre reser klockan 3 på morgonen! Vidare torde ni vara
god och låta mig få supéen och en butelj portvin upp på mitt
rum klockan 10. Och för det tredje och sista anhåller jag
att vi såväl före som efter densamma få blifva alldeles
ostörda. Kan jag hoppas att min goda värdinna drager försorg om
allt detta?”
”Derom kan herr ryttmästaren vara alldeles förvissad!”
svarade fru Hjertberg vänligt. ”Allt skall ske efter önskan.”
Nu förde den äldre Sterner sin gäst upp i det bekanta
rummet åt bakgården, och sedan denne vårdslöst kastat sig på
en stol, utbrast han i ett skallande skratt. ”Nå, det var den
löjligaste händelse jag i min lefnad varit ute för! Du kan
aldrig föreställa dig något mera befängdt än gubbens
utseende, då han märkte sitt misstag, och hans harm öfver att jag
icke var den efterlängtade arftagaren, Som skulle befria honom
från det tryckande bekymmer, hvaraf han nu mest plågas,
nemligen föreställningen att du möjligen skulle fiska i
grumligt vatten och göra flickans känslor upproriska mot den rätte
pretendenten. Han lät med klara ord förstå, ser du, att
arftagaren satt bocken till trädgårdsmästare, när han valt dig, min
käre Alexander, till ombud... Ha, ha, ha!”
”Jaså,” sade ryttmästaren leende, ”han har således redan
på denna korta stund hunnit meddela dig sina misstankar.
Postinspektoren är icke någon bra menniska. Han är väl icke
egentligen elak, men han förenar med det mest despotiska
lynne en envishet, som af inga förnuftsskäl kan besegras, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0093.html
