Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Vännerna. Det högtidliga löftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det förundrar mig verkligen att Augusta med en så förvånd
uppfostran kunnat blifva allt det utmårkta som hon är.Ä
*Ja, hon,” ropade löjtnanten lifligt och sprang upp, ”hon
är en engel, ett ideal af allt skönt! På min ära, Alexander,
försäkrar jag dig att hon är verkligen förtjusande! Tro mig
— du vet att jag är kännare — flickan är en sann
ädelsten !”
”Kors, bevars, så mycket bombasteri. .. Men kom för
all del ihåg att hon är bortlofvad och du förlofvad!
Derjem-te t»r jag mig friheten försäkra dig att ditt omdöme om
henne gäller i värde högst obetydligt mera än intet och således
omöjligt kan hafva något inflytande på mitt. Du har blott en
måttstock, hvarefter du bedömmer hela qvinnokönets värde,
och denna är det yttre utseendet. Augusta, ehuru hon eger
rättvisa anspråk på beundran för skönhet, eger dock andra
egenskaper, dem jag värderar långt mera, men hvilka du, min
hedersbror, kan uppskatta hvarken hos henne eller någon
annan Evas dotter.1*
”Nå nå, min lilla myggsjäl har icke hyst den öfverdådiga
tanken att hvarken i ett eller annat afseende kunna mäta sig
med den sublima ande, som tronar i brors hjerna. Men hvar
och en dömmer efter sin smak, sitt geni, och om du föredrar
att pröfva din utvaldas egenskaper tills den första fägringen
försvunnit, så gerna för mig. Vid första ögonkastet blef jag
kär i min fästmö, ty jag såg genast att hon icke var någon
engel och icke någon äkta ädelsten.”
”Den omständigheten, broder, att du blef kär, derföre
att du fann föremålet för din beundran icke vara någon engel och
icke någon ädelsten, bevisar just halten af dina skä1.”
”Du behagar finna det förunderligt att jag älskar en
flicka, derföre att hon icke är någon engel. Härmed menas
icke att hon skall vara motsatsen, men blott att hon icke skall
ega alltför mycket himmelska egenskaper, utan äfven litet
blandning af det jordiska. Du vet ju att till och med Israels
barn ledsnade vid den himmelska mannan — hvarföre icke så
äfven vi? Min Henriette är skön, men hon är icke himmelskt
skön. Och beträffande åter den himmelska godheten, så är
denna visserligen ganska bra, men äfven här skadar icke —
just som hos henne — den jordiska tillsatsen. Man blandar ju
guldet med koppar, annars blir det för mjukt och vekt. Det
förefaller mig som skulle jag ledsna eller åtminstone icke fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
