Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Återseendet. Redogörelsen. Misslyckade beräkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådana romangriller anstå icke en förnuftig man och förråda
brist på sundt omdöme. Kan du verkligen vara nog enfaldig
och inbilla dig att icke arftagaren kände testamentets inneb&ll
och långt förut genom sina intriger lagt grunden dertill? Jo,
lita du på min erfarenhet ntt planen var anlagd alltifrån den
romaneska händelsen på tigerjag t en, der gubbens lif troligen
med flit ställdes i fara, och kanske långt före denna händelse.
Och sedan det dumma spektaklet med flickans, hans
brorsdotters, inblandande i testamentet — tror du att en sådan idé
alstrades i min brors, hjerna? Nej, det är rent af omöjligt!
Han hade vid si» sista afresa från Sverge lofvat att söija för
henne, oeh jag skulle således hafva skäl att tro det han
är-nat insätta henne till sin arfvinge; men då lycksökaren
troligen kände gubbens svaghet för henne, har han hopspunnit det
narraktiga testamentet för att förena sin egen fördel med min
brors idéer, hvilket den ömklige narren i sin fåviska blindhet
gillat och antagit.”
Ehuru det var att anse som en oerhörd djerfhet att sätta
i minsta tvifvelsmål riktigheten af fru Stoltsenbäcks omdöme,
hvilket hittills af hennes omgifning alltid ansetts ofelbart,
kunde likväl Konstantin icke emotstå sitt begär att försvara de
personer, hvilkas ära hon angrep, men alla hans försök att
bringa den stolta frun på andra tankar voro förgäfves. Hon
hade isynnerhet en egenskap, hvaruti hon mycket liknade sin
bror postinspektoren, nemligen en afgjord vedervilja för allt
slags motsägelse. Den kunde reta henne ur sitt vanliga lugn,
hvilket, äfven blef händelsen. ”Konstantin,” yttrade hon kallt,
”den, som med en sådan varma kan tala om och försvara en
listig menniska, hvilken beröfvat en fordom redlig och
rättänkande man kärleken till närmaste anhöriga, den, 8om
försvarar en sådan, honom anser jag mäktig hvarje annan
dårskap. Drag dig till minnes att mången förlofning blifvit
bruten af mindre giltiga skäl.**
Vid dessa oväntade ord började Henriette gråta, men
Konstantin reste sig med en värdighet och hållning, som man
hittills icke sett honom antaga. Vredens och förödmjukelsens
rodnad vexlade på hans kinder. Med skarpa blickar
betraktade han fru Stoltsenbäck, och hans ton var stadig och full af
allvar, då han svarade: ”Ehuru, min tant, jag skattar
förbindelsen med Henriette som mitt lifs högsta lycka, är min ära
mig dock dyrbarare. Jag vill hellre, om så erfordras, uppoffra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
