Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Återseendet. Redogörelsen. Misslyckade beräkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt hjerta» önskningar &n göra mig skyldig till en ovärdig
handling. Aldrig skall jag återgälda sann vänskap med lömsk
och nedrig otacksamhet!”
Hade ryttmästaren sett Konstantin i detta ögonblick, skulle
han knappast känt igen ynglingen.
Fru Stoltsenbftok fann, åtminstone för närvarande, icke sin
uträkning vid att göra allvar af sin hotelse. Med ett slags
försonande leende yttrade hon derföre: ”Nå nå, så långt var icke
meningen att det skoille gå. För öfrigt kan jag ju icke
be-dömma vidden af de tjenst er du åtnjutit — dem känner jag
icke — men de hafva åtminstone ej återfallit på dem, för
hvvlkas skull du företog resan, det vet jag.”
“Jo, min nådiga tant, såvida vänskapen nödvändigt skall
mätas med egennyttans måttstock, så tillåt mig erinra att de
mig visade tjenster återfallit på tant sjelf!” sade Konstantin
och satte sig äterr lätt försonad. ”Behagar tant blott
eftertänka att de ieke så obetydliga summor, hvilka uti tants namn
upplånades för att efter hand tillsändas mig, hafva, med
undantag af respenningarne, fått stå orörda, ty de blefvo mig
umbärliga genom min nye farbrors och hans gunstlings
frikostiga gästfrihet. Skulle jag, under mitt nära sex månaders
långa vistande i Hamburg, blifvit underhållen af er kassa, så kan
ni vara försäkrad att ingen så obetydlig summa afdragits på
de 10,000 rdr bk© jag nu ograverade hemfört.”
’*Det Är väl möjligt!" yttrade fru Stoltsenbäck, då hon
klart in6åg alt saken var obestridlig . . . ’Berätta mig nu
något om gubbens sjukdom och död!’*
Derom är ej mycket att berätta, min nådiga tant! Alla
förmiddagar tillbragte jag och mina kusiner vanligtvis i hans
sällskap. Gubben var då merendels vid godt lynne, och jag
räknar dessa få stunder bland de mest angenäma och lärorika
jag hittills upplefvat. Under berättelserna om sina resor i
Indierna ådagalade han en så mångsidig bildning och djup
menniskokännedom att han i högsta grad fängslade åhörar nes
uppmärksamhet. Om eftermiddagarne drog han sig alltid
tillbaka i sin sängkammare, emedan hans kroppsliga SMiärtor då
mera angrepo honom. De sista fjorton dagarae lemnade han
ieke sitt rum och tillät högst sällan någon, och då endast sin
gunstling, att komma in. Vid slutet af denna tid dog ban.
Sedan testamentet blifvit öppnadt, böcker och andra
handlingar genomsedda, fann arftagaren att han omöjligen på mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
