Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Postinspektoren gör nya rön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L— i sin liila schas. Från Helsingborg skall jag skrifva
meil underrättelse om dagen och timman, då han inträffar här;
och ehuru han, såsom jag redan förut nämt, icke är älskare
af mycket fjäs och helst ser att han slipper allt dylikt, så
tror jag dock, om ni tillåter mig yttra min tanke i detta
ämne, att det skulle vara mycket i sin ordning och särdeles
vittna om er välvilja, ifall han vid sitt första uppträdande
emottoges med nagon för tillfället passande tillställning.”
”Ack, min hederlige, förträfflige ryttmästare Sterner. det
var att uttala mitt eget hjertas mening! Ja,” ropade
postinspektoren, liksom inspirerad, ”jag vill gifva en fest, sådan att
den efter år och dag skall omtalas i L—. Berättelsen derom
skall införas i veckobladet, och hela orten skall lära
känna den!”
rBevars, inföll ryttmästaren skrattande, ”så celeber
be-höfs väl icke att den blir. Jag tror att han finner sig mest
belåten och road af en liten anspråkslös tillställning, hvarvid
ni församlat stadens notabiliteter och der dans utgör
hufvud-nöjet. Vi fä vidare tala härom, då jag efter några veckor
återkommer från Sorrby . . . Men tiden hastar. Tillåt mig att
taga afsked af er dotter.”
Med allt nöje, herr ryttmästare!’ svarade
postinspektoren och följde honom, artigt bugande, till dörren mellan
Augustas rum och salen, der han lemnade honom, samt återvände
till sin hustru för att en gång låta henne känna inflytelsen af
sitt ljusare lynne.
Detta tilldrog sig, som nämdt är, samma afton det förut
be-skrifna ovädret intiäffade . . . Blixtarne korsade hvarandra, och
de häftiga åskknallarne skakade, våldsamt fönstren.
Ryttmä-staren lade handen på låset, men drog den obeslutsamt tillbaka.
Han lyssnade. Allt var tyst. ”Jag undrar,” tänkte han, "om
hon är rädd för askan. Delar hon sitt köns vanliga svaghet,
en barnslig fruktan för detta storartade skådespel ? Kanhända
gör jag bättre att vända om. Det skulle blifva en högst
pinsam känsla att veta henne ega någon svaghet, och denna är
ju dock så ursäktlig. Men om den finnes, hvarföre icke så
väl erfara den nu som en annan gång.
Beslutsamt vidrörde han åter låset och öppnade med
tem-ligt buller.
Augusta stod vid fönstret med ryggen vänd åt dörren, i
den grad upptagen af sina betraktelser att hon icke märkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
