Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Biografier. Oroande stormtecken på kärlekens himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utäfi äftferi tånker opäsSaud** !Ä ytffädé Henriette föttrytaamt och
tynkäde den vackra näsan på ett »ätt, Söm ganska lifligt
väckte erinringen orn fru mätrtmas. ”Kornett Stålkrona t. ex. är
fullt ut lika älskväfd Och ffler ärt fullt ut lika vacker som
den ojämförlige ryttmästaren . . . men/ tilläde hon afbrytande,
då hon såg att Konstantins anstgte böljade muna, ”hvarföre
har du icke tålat orti dig sjelf, i stället för att endast
traktera mig med beskrifningar otö dina fämiljfÖrhållanden, deri
ctii låter hälfva Weétergötläöd uppträda V”
"Du är Vef-kligeä öbillig, Henriette!’’ sVarade Konstantin
missnöjd. Dels begärde du sjelf ätt. jag skulle berätta dig
fåfa tidigä^e händelser, dels knnde jag aldrig förmoda att den
Cnklå historien dm min farbrors ädla handlingssätt kunde vara
dig öbehaglig, då det haft så mycket inflytande på Alexanders
öde. Och slutligen ktlnde jag lika litet tro att du skulle
anse en vänskap, sotn dti vet äi* fnin stolthet, för ett intet. ’’
‘’Tvärtom: deri räknar jag för ganska mycket,” inföll
Hehriette, ”ty jag finner att ryttmästaren hat* lika stort, om
éj större välde öfVer dig än jag.”
Mag Visste ick^,* återtog Äonstantift, djupt sårad, ’att
ifåldé var hväd du eftefrsträfvåde. Jrig häde hoppats att min
kärlek skulle utgöra målet föt* dlfta örtékningar, och under
delinä förhoppning trodde jag med skiil att vår kärlek kunde
företiä fcig thed den Vänskap och riktning för min kusin, som
— jag förklarad dt>t — hos mig äldtfig kan rubbas.”
”Icke tilenäde jag det just så!* sade Henriette och
beledsagade desså Ofd med ett af sina mest fötföfiska småleenden.
rDu får icke vafa Så lättfretlig, min Konstantin — annars
rå-kä vi jemt i strid tried hvarandnt. Jag ville blott helt
enkelt frflga dttt du iCke hade filgra händelser ur ditt eget lif
att berätta tiiig."
”Icke döt ringaste — det ha* framfUnnit på det mest
ålldägliga gått. ÖeSVärlighetef* under mötena, nöjen under
vintrarne, vad på hästar och hundar, jagt om morgonen,
omsorgsfull klådsel till middagen, derefter bläddrande i de
nyare litteraturproduktef*na, besök och kurtis på aftnärne, bålar,
kille och vira en del af natten och slutligen, efter en så väl
antänd dag, sömnen — sådant var, med undantag af de
ljusare stunder, som Alexander frammanade, hela mitt lif,
intill-dess jag fick min löjtnantsfullmakt på fickan, samma dag jag
första gången såg dig på den stora officersbalen i Y—. Huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
