Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Biografier. Oroande stormtecken på kärlekens himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag sedan und^r n&gra månader reste fram och tillbaka
emellan min station och F—, lärer icke vara dig obekant,
äfven-som att jag slutligen fick det dyrbara "ja” af dina sköna
läppar, jemte din mors löfte, med vilkor att taga permission
för en resa till Hamburg. Ack, det testamentet, det
testamentet . . . jag fruktar att jag aldrig återvinner din mors
bevågenhet för det i hennes ögon oförlåtliga sätt, hvarpå jag
utförde min diplomatiska beskickning.”
"Ah, låt det vara — den saken blir nog bra!* menade
Henriette . . ”Men säg mig blott hvårföre du icke nämt ett
ord om din kusin arftagaren?”
"Du vet ju att jag föga eller intet kände honom före vårt
sammanträffande i Hamburg. Den gren af Sternerska slägten,
hvaraf han är afkoinling, hade för lång tid tillbaka flyttat
från Westergötland till en af riket6 mest aflägsna delar ....
Men se här hafva vi nu Ulriksdal! utropade Konstantin och
lyftade snart derefter sin fästmö af hästen.
På gården mötte dem modern och tant Elisabet.
Omfamningar, glädjetårar, förebråelser och pladder vexlades om
hvartannat, Assessorskan befans nu alldeles lik en annan
men-niska af idel moderlig glädje — hennes stolthet var
åtminstone för, dessa ögonblick försvunnen.
Afventyret med kornett Stål krona och det romantiska
sammanträffandet med magister Trasselin och hans fru gaf ett
rikt ämne till samtal under de få dagar, man ärnade
uppehålla sig på Ulriksdal för att öfverse detsamma in- och
utvändigt samt upplifva minnet af de många flydda sköna dagar,
som fru Stoltsenbäck och tant Elisabet hår upplefvat.
Sjelfva stället var emellertid mycket förfallet, och hur
än assessorskan uppgjorde förslager till de oundgängligaste
reparationerna, blefvo de henne dock för kostsamma, och helt
naturligt föllo då hennes tankar på det dumma testamentet,
den klippa, emot hvilken alla hennes förbättringsplaner
strandade.
nAck, min bror, den erkenarren,” slutade hon alltid, då
fråga uppstod om någon vacker, treflig förändring, hvars
verkställighet stod i strid med hennes tillgångar, rden erkenarren,
som kunde föredraga en lycksökare framför sina egna
anförvandter!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
