Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 28. Man samlar sig vid bordet. Skålar. Tal.
- 29. Tvist ooh försoning. Sång. Farliga betraktelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man kan ej så noga bestämma hvilketdera — på prostinnans
blomsterbönor. Men under en fortsatt promenad upplifvade
Sterner snart det afstannade samtalet med andra mindre
ömtåliga ämnen.
*
29.
Tvist ooh försoning. Sång. Farliga betraktelser.
Bi gehtj geht allet um einander f
Gobthb.
Det var redan temligen långt lidet på aftonen, då
kyrkoherden vinkade Sterner från fröken Wilhelmina, med hvilken denne
nyss slutat en vals — ty ungdomen hade församlat sig på
den jemna och hårda gårdsplanen, der de svängde omkring i
åtskilliga dansar. Musiken utfördes af tvänne unga lifliga
bonddrängar, »om i skärande unisoner obarmhertigt filade på
ett par spruckna fioler och utvecklade sin färdighet med en
styrka och kraft, som kommo håren att resa sig på de
musikaliska gåsternas hufvuden.
”Hvad behagas, min heders vän?” frågade ryttmästaren.
"Öfverstlöjtnanten sitter nu i mitt rum, der vi ställt
spelborden. Skulle icke bror vilja taga tillfället i akt och
tala några ord med honom om qvarndammarne?"
"Nåväl, ett försök kan icke skada I* sade Sterner och
följde prosten i dess rum.
På en soffa sträckte sig öfverstlöjtnanten i ett moln af
tobaksrök. "Nå, min herre," ropade han emot Sterner, utan
att resa sig upp och med en ton af förnäm vårdslöshet, "hvad
har ni att säga mig. Jag gissar det till hälften — men,
min unge vän, göra vi icke bäst, om vi låta den här saken
hvila, tilldess egendomsherrn sjelf anländer?"
Sterner var en man, som icke låt uppbrusande
sinnesrörelser lägga beslag på förståndet. Han kände sig
visserligen sårad af öfverstlöjtnantens uppförande, men hans ton var
lugn, ehuru icke utan en lätt anstrykning af stolthet, då han
svarade: "Hvad jag i detta fall godkänner eller förkastar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0150.html
