Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Tvedrägtens frö skjuter upp och bär frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Min dyra, dyra Henriette,” sade Konstantin och
aftor-kade tårarna från hennes blomstrande kinder, "detta är du
alltid, och det på fullt allvar, när du är god och förnuftig;
men du misstager dig verkligen, om du tror att Alexander i
ringaste grad bildat de åsigter, jag nyss yttrat. Besinna
blott att af de sju månader, vi varit förlofvade, hafva vi icke
tillbringat en tillsammans. Knappt tre veckor efter denna
lvckliga dag företog jag ju resan till Hamburg, och efter
den har jag ännu icke varit hos dig åtta dagar. Således
finner du att vi ännu icke haft tillfälle att pröfva hvarandras
lynne, tänkesätt, grundsatser och känslor, och då detta likväl
är nödvändigt, hav jag icke tvekat att vid denna fråga öppet
förklara dig mina. Må du nu i öfverensstämmelse med hvad
din qvinliga känsla bjuder handla så som dig bäst synes.”
Till en viss grad hade Konstantin rätt. De kände om
hvarandra verkligen icke mera än hvad de oupphörligt sagt och
skrifvit, nemlig^n att de älskade hvarandra obeskrifligt,
gränslöst och outsägligt, jemte andra lika innehållsrika
beskrifnin-gar af samma sak; men hvarpå deras kärlek egentligen
grundade sig eller om den behöfde någon annan grund än det
flyktiga tycket, sådant hade aldrig blifvit föremål för
någon-deras betraktelser.
Konstantins möte med Alexander Sterner i L— blef
i alla fall icke utan inflytande. Oaktadt de fria och
lättsinniga grundsatser, han då yttrade, mera i följd af sitt muntra
lynne för tillfället än af verklig öfvertygelse, beslöt han —
hvilket han redan mångfaldiga gånger förut gjort — att
bilda sig efter ryttmästaren och taga dennes allvarsamma sunda
grundsatser till rättesnöre för sina egna: och det var i följd
af dessa nya goda föresatser som han under resan bestämde
sig att vid första tillfälle söka en närmare kännedom om
Henriettes kärlek och karakter. Det önskade tillfället var nu för
handen, men om ryttmästaren osedd kunnat skda häuru
Konstantin förhöll sig i denna för hans naturliga lynne så
främmande och värdiga roll, skulle ban svårligen kunnat afhålla
sig från att småle. Hos Henriette åstadkom den icke någon
sådan verkan, och ännu mindre den åsyftade. Hon svarade
icke: hon kastade på honom blott en blick, hvilken hon
trodde innebära döden för sin djerfve älskare, och skyndade
sedan på sitt rum, der hon nu med verklig entusiasm kysste
det orostiftande bandet och gret hela floder af tårar, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
