Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Tvedrägtens frö skjuter upp och bär frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det hon försäkrade sig sjelf att Axel Stål krona aldrig kunnat
handla så. ”Men,” sade hon högt, ”Konstantin må erfara att
jag icke är något barn, det man skrämmer till lydnad! I
denna dag, i denna stund, vill jag börja att virka på bandet,
och dertill skall han icke få en enda vänlig blick eller
ett enda vänligt ord, så länge vi äro här.’
”Men om han då reser?” frågade tant Elisabet, hvilken
obemärkt inkommit i rummet och hört hvad Henriette helt
högt yttrat. *
"Så får han resa, kära tant — han kommer nog igen,
tänker jag.”
”Men om han ej kommer, barn, huru går det då?"
"Jag kan icke så noga veta, tant lilla, men det
förefaller mig som skulle jag lyckligt öfverlefva den skakande
händelsen.”
”Fy, så du talar, Henriette!” svarade den godsinta
tanten, som väl var i hög grad svag för sin brorsdotters nycker,
men hatade all lättsinnighet i allvarsamma saker. "Jag vet
ej hvarom frågan är, men det vet jag att missnöje och
oenighet efter sju dagars sammanvaro äro dåliga tecken för
tref-naden under en hel lefnad och kunna icke förenas med den
brinnande längtan, som du yttrat efter den hygglige
beskedlige gossen. Dertill måste jag säga dig ett förnuftigt ord, det
du får lägga på minnet. Den, som vill blifva en lycklig hustro,
och dertill fordras att söka bibehålla sin blifvande makes
aktning, bör aldrig såsom fästmö, och ännu mindre såsom hustru,
låta egensinnigheten styra sina handlingar/’
Jag är icke egensinnig, tant, men hvad jag vill, det
vill och skall jag också göra. Det bevisar ingen
egensinnighet, utan blott bestämdhet och aktning för mig sjelf.
“Du är ett barn, och ett bortskämdt barn, som förr
eller senare dyrt får köpa erfarenheten, det säger jag dig. Tänk
på det och bättra dig!"
Vid dessa ord lemnade tanten rummet.
"Bättra mig!’* Henriette log föraktligt. "Har jag då
något att ångra . . . Men den Konstantin". . . . Ännu en gång
fälldes några tårar öfver hennes älskares förvända grundsatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
