- Project Runeberg -  Representanten. Romantisk berättelse /
30

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Dåliga nyheter. Westerlinds observationer. - 6. Nåden ooh favoriterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kerna, som ligga i don långa kofferten jemte min flöjt och
min portfölj... Klockan 4 middag! Se så, farväl med dig!’’

Westerlind skyndade ned, innerligen glad att hafva
erhållit tillräcklig tid för att i all maklighet kunna meddela
in-spektorskan, madam Blidberg, sina vigtiga upptäckter.

Men ryttmästaren försökte förgäfves alla medel att gifva
dagen vingar. Långsamt och trögt smög den fram, och bans
tillstånd kan lättare fattas än beskrifvas. Med oändlig
fruktan emotsåg han den kommande morgonen.

*

6.


Nåden ooh favoriterna.



Hälft af min yäl, min älskade, min af bild,
Bin tankes oro donna natt i sömnen
Bekymrar äjven mig, oeh jag ej älskar
En drom, »om af det onda tyckes bildad.

OxENRTJERNA.

Tuppar oeh fmnor oeh kycklingar små!

O A MMALT ORDSPRÅK.

Natten hade aflöst dagens långsamt framskridna timmar.
Sterners oro tilltog beständigt, sömnens gud nekade envist att
tillsluta hans ögon. Ljuset från gafvelrummet på Sorrbypark
skimrade in genom hans fönster och erinrade honom plågsamt
om den arma flickan, som det upplyste. Väl tjugu gånger
utsträckte han sin hand efter uret och lät det repetera.
Ändtli-gen emot morgonen öfverväldigades bans sinnen af en orolig
slummer; men mörka, oroande drömmar qvalde honom.
Wilhelmina Stålkronas bleka ansigte syntes oafbrutet ställa sig
emellan honom och Augusta; och då han vaknade, blef han ej
lyckligare, ty då tog den bedröfliga verkligheten åter ut sin
rätt. Klockan var 7 på morgonen. Han ringde.

’Jag år icke i stånd att uthärda längre!** sade han för
sig sjelf. ”Om jag än skall skicka bud och böra åt, måste
jag veta huru det står till.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free