Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. En mentorsinstruktion utfärdas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej, icke det ringaste!" försäkrade Sterner. ’ Hon är
så i alla afseenden öfver Henriette, att ingen jemförelse kan
ega rum hvarken i afseende på bildning, förstånd eller
qvin-lig älskvärdhet.”
”Det var bra mycket tilltaget l” sade Axel. ”Men då du
säger det, måste det vara sanning, ty ehuru en fulländadt
artig kavaljer, har du dock, icke hos oss gjort dig känd
såsom någon ifrig beundrare af dessa förtjusande varelser, dem
jag hört benämnas jordens englar. Du förstår, jag menar
vackra flickor.’*
”Neg, i allmänhet är jag ingen vän af det slags beundran,
som jemt sväfvar på läpparna hos en stor del unga män!”
svarade Sterner. "Jag säger icke ofta mina tankar i så
ömtåliga ämnen, men när jag yttrar min beundran, uttalar jag
alltid mitt hjertas pch min Öfvertygelses mening.’’
"Du anser således", inföll Axel, "mamsell, Stoltsenbäck
för en högst medelmåttig, flicka ?M
"Ja, mycket medelmåttig 1” svarade ryttmästaren. "Hon
har ett friskt ooh behagligt utseende och ett visst under
andra omständigheter icke obehagligt och för mången kanhända
högst pikant sjelfsvåld, hvilket skulle kläda henne, om det
olyckligtvis icke utgjorde den förnämsta beståndsdelen af hen*
nes väsende och man ej genoift öfverdriften deraf påmindes
om ett bortskämdt barn, som väl kan vara älskvärdt, så länge
det får sin* vilja fram, men blir nyckfullt ocb egensinnigt vid
minsta motsägelse. Naturen ?har visst icke, hvarken i ett
eller annat afseende, behandlat henne styfinoderligt, men
smicker, fåfänga och en mindre vårdad uppfostran hafva inverkat
på hennes karakter. Hjertat är godt, men det finnes. ej den»
ringaste fasthet i hennes själ, ty den är tom. Hon skdlle
sjelf häpna, om hon egde förmåga att genom egenkärlekens
och det falska sjelf förtroendets slöja kaBta en blick i sitt j inr
re och se den verklighet, som der råder. Hon är skapad för.
en underafdelning af sällskapslifvet, men ej för det högre.
För den stilla husliga kretsen psissar hon alldeles Jcke ocb
kommer aldrig att göra det. • Hon blir, enligt min tanke, ej.
den hustru, som gör en tänkande man lycklig.” * ■
Axel stod ett ögonblick stum. Ändtligen utbrast haa:
”Hon är ju förlofvad med din kusin, din bäste vän?M
”Ja, hon är det!” svarade Sterner. "Konstantin år af
ett lätt och gladt lynne. Ögonblickets intryck väcker eld och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
