Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Svaghet och styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste ödet med sällsynt bevågenhet hafva fört i hans väg
något särskilt efter hans sinne tillskapadt väsende.’’
"Dina anmärkningar torde icke vara så ogrundade, Axel,
men om du sett denna engels bild, skulle du förvånat dig.
Hon var kanske mindre skön än hänförande — aldrig såg
jag ett ansigte, som uttryckte så mycket rent, godt och
okonstladt."
”Nå nå, Gud gifve det vore så väl!" menade Axel.
"Ingen kan högre än jag önska att hans drömmar förverkligas.
Det vore bra roligt att f& se detta beprisade väsende. Men
åfven du, min hulda syster, förtjenar att plocka lifvets rosor
så väl som dess törnen. Du måste för det första förströ dig
— hvad säger du om att göra sällskap till badet vid * * * ?”
”Det måste jag alldeles undanbedja mig! Stillhet jemte
egna betraktelser, muntliga och skriftliga samtal med dig, är
allt hvad jag begär och önskar... Men då du förde mig på
detta ämne, så låt mig fråga dig, Axel, har du betänkt huru
det skall gå med ditt lugn, när du så ofta får tillfälle se
mamsell Stoltsenbäck ?”
rÅh, det skall gå alldeles förträffligt!” sade Axel
muntert. "Jag är så der inkognito förordnad till hennes väktare
och ärnar noga uppfylla min pligt. Någon annan känsla
finnes numera icke hos mig, ty du vet att mitt hjerta är
rymligt. Mången älskvärd tärna har bott der, men efter
uppsägning åter afflyttat för att lemna rum för en annan. Mamsell
Stoltsenbäck höll på att taga en hel våning i besittning —
jag måste skyndsamt afhysa henne, då det kom till min
kunskap att vissa hinder uppstått mot giltigheten af
hyreskontraktet. Emellertid är jag alldeles icke missnöjd att hafva
nämde våning ledig: jag tror med visshet att jag under
instundande badtid får den uthyrd."
"Lättsinnige Axel!” bannades Wilhelmina. *Jag visste
nog att du icke länge skulle stå ut med att likna Sterner.
Nu är du åter dig alldeles lik, och min glädje är förbi."
"Tänk icke mera på honom,” bad Axel, ”utan försök att
åter vänja dig vid din ödmjuke tjenare, hvilken nu skyndar
att från skogen hemföra ett offer att lägga för dina fötter!
Du bör veta att jag fått låna ryttmästarens hundar, och då
dessa förenas med mina egna, kan du föreställa dig hvilken
ypperlig jagt det skall blifva... Farväl, min lilla syster!^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
