Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Arftagarens ankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min salig brors testamente och val har mitt fullkomliga bifall,
hvilket ert här närvarande ombud kan intyga. Det är min
önskan, det är . . . det är . . . min förhoppning och min . . . min
.. . min . . . glada förväntan att ni häruti öfverensstämmer
med mig.”
Under detta postinspektorens korta anspråkslösa tal hade
den unge främmande herrn ställt sig framför spegeln, der han
med en viss elegant vårdslöshet ordnade sin drägt och sina
vackra lockar.
”Det är ickc alldeles afgjordt!” yttrade han med ett fint
sm&leende. ”Med er tillåtelse, herr von Spalden, beror min
tillfredsställelse icke allenast på ert bifall, utan förnämligast på
er fröken dotters. Vi böra icke vidröra detta grannlaga ämne,
innan jag sett och lärt känna henne . . . Men nu måste ni
ursäkta mig att jag behöfver en qvarts timma för min toalett.”
Och utan att invänta något svar, uppslog han fönstret
och ropade: vWaller, Westerlind, mina koffertar... skynda
er, era sölare.. . Förlåt mig, herr postinspektor, jag tkall
snart vara i ordning. . . Ah, mon dieu, sådan värma — man
kan ju knappt andas här af brist på luft. Gud, hvilken
ovana att alltid hafva fönstren slutna l”
Postinspektoren drog sig med en förtrytsam blick
tillbaka. Ryttmästaren, som varit ute för att gifva några
anordningar, hade icke hört hvad som förefallit; men då han såg
sin värd med ett så högst obelåtet utseende öppna dörren och
med en hos honom ovanlig ”småfärdighet” slinta förbi honom
uppåt trappan, klappade ryttmästaren honom på axeln och
frågade vänligt: ”Nå, är det icke bra?”
”Hm, bran .. . sade postinspektoren, skakade på hufvudet
och tilläde halft hviskande: ”Det var fan till herre att vara
ogenerad! Det Iofvar just intet godt, herr ryttmästare ! Han
bemötte mig, sin svärfar — blifvande svärfar, vill jag säga
— med en frihet och snart sagdt vårdslöshet, hvilken var
högst stötande och, såsom jag tror, på fullkomligt orätt ställe.”
”Ni måste hafva litet öfverseende med honom!” bad
ryttmästaren bemedlande. ”Han är van vid en kanhända
anstöt-lig rättframhet, men blott ni blir mera bekanta med
hvarandra, hoppas jag att allt skall blifva godt.”
”Gud gifve det!” suckade postinspektoren. ”Jag har
ledsamma aningar .... Men ursäkta, jag uppehåller er, herr rytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
