Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Arftagarens ankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträcktes en half aln utom fönsterposterna för att Öfver
vmob-ben” kunna uppsnappa en skymt af den väntade herrligheten.
Slutligen såg man en glänsande öppen landå, dragen af
tre hästar. Till venster i densamma satt en ung man i civil
drägt. Hans bruna hy bar synbarligen stämpeln af ett hetare
klimats inverkan. Anletsdragen voro lifliga och behagliga, och
ljusbruna lockar skuggade den höga pannan. De stora, eldiga,
blå ögonen, hvilka sällsamt bröto af mot den mörka hyn,
blickade genom glasögonen snarare skälmaktigt än med värdighet
på den gapande mängden. Till höger satt ryttmästaren
Sterner. Hans drag voro ovanligt mörka, hans hållning stolt och
allvarsam. Med spänd blick betraktade han sin reskamrat, som
ån vänligt leende lutade sig fram för att betrakta fruntimren
i fönstren, än emot ryttmästaren för att göra någon fråga, hvilken
denne helt vårdslöst icke tycktes höra, antingen i följd af det
buller, som vagnen förorsakade, eller af själsfrånvaro.
Postinspektorens hus låg vid slutet af denna gata nära
torget. Det var belägradt af en stor folkhop, hvilket alltid
är händelsen i småstäder, då något ovanligt inträffar eller är
att förvänta. De resandes vagn kunde med möda komma fram.
Men nu syntes hastigt postinspektorens långa magra gestalt på
afsatsen af den höga stentrappan. ’’Ge rum, mina vänner, ge
rum!” ropade han och hviftade med näsduken i luften. Man
makade sig beskedligt åt sidan: så många, som kunde, knuffade
sig till en plats på grannarnes trappor och lemnade
beredvilligt gatan. Vagnen stannade. Westerlind jemte en annan
betjent hoppade skyndsamt ned från kuskbocken. Den ene
uppryckte vagnsdörren, under det den andre nedsläppte
fotsteget, och med ett par hopp voro herrarne i förstugan, der herr
von Spalden med hatten i hand och en särdeles högtidlig
upp-lyn bugade sig under vördnadsfull tystnad, tilldess presentationen
gått för sig i ett rum på nedra botten, der de resande skulle
putsa sig något.
”Mina herrar,” sade ryttmästaren, ”tillåt mig nu att
ordentligt presentera er för hvarandra.. . Herr postinspektor von
Spalden... Herr Konstantin Sterner, min kusinlv
Härpå följde bugningar och kyssar på kindbenen, allt
efter gamla stilen.
”Jag har då ändtligen,” började postinspektoren, ”den
glädjen att se min käre och mycket efterlängtade gäst i mitt
hus! Tillåt mig försäkra, min värdaste herr Sterner, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
