Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. De trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"I sådant fall, min fröken,” svarade Sterner med
undertryckt förtrytelse, nvet jag verkligen icke hvad jag skulle bär
eller hvad gårdagens gyckelverk tjenade till. Vågar jag
fråga hvarföre ni icke underr&ttat mitt ombud om denna artiga
nyhet?”
Vag tror,” stammade Augusta och for med näsduken
öfver det glödande ansigtet, ”att det icke är honom alldele»
obekant.”
”Nå, det får jag vidgå är ganska besynnerligt ? Till mig
skrifver man att jag är oändligen välkommen, att jag har
tillåtelse att försöka min lycka hos er, att föräldrarne gifvit
sitt samtycke, m. m. När jag inträffar, emottager man mig
med en högtidlighet, hvarvid förlösningen — ehuru detta var
helt och hållet onödigt — offentligen tillkännagifves; och
efter allt detta är ni så god och underrättar mig att ni redan
långt förut bestämt ert val! I sanning, min fröken, detta är
en lek, som ingen man af ära gerna kan tåla. Vill ni
kanhända förklara mig ändamålet dermed och orsaken hvarföre
man till föremål derför valt en person, hvilken, såsom
fullkomligt obekant, svårligen kan hafva gjort sig förtjent af
förakt eller förolämpningar?’’
”Det gör mig ondt att nödgas erkänna för er att denna
oreda uppkommit af det despotiska välde, som min far
utöf-var inom sitt hus. Jag har väl vågat sätta mig emot er
hit-komst, men hvad har det hjelpt. Mitt hjertas böjelse är
honom dessutom obekant, emedan han är stum för böner och
tårar. Och mitt hopp hvilade på detta samtal med er.”
Med hastiga steg gick den unge mannen fram och
tillbaka. ögonbrynen voro hårdt sammanrynkade, och kinderna
blossade af vredens glöd. ”Detta är i sanning en alltför
besynnerlig roman,” sade han med ett ironiskt leende, ”och jag
komplinienterar er för den hjeltemodiga försakelse, med hvilken
ni i går spelade rollen af min fästmö, den blygsamma bruden
för den narrade brudgummen. O, det är afskyvärdt att så
hyckla ! Hade ni ej kunnat vänja er vid mig, ej kunnat älska
mig, utan efter mogen pröfning funnit att våra hjertan ej
stodo att sammanlänka, då hade jag väl med smärta, men
dock alltid med aktning dragit mig tillbaka, ty öfver hjertats
känslor befaller ingen. Men att låta mig resa hit och
ingif-va mig förhoppningar, dem ni aldrig ärnade verkliggöra, för
att sedan blifva uthvisslad af er publik såsom en löjlig narr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
