Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. De trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är någonting i den grad öfver allt hvad man såsom
förolämpning hittills uttänkt, att jag måste genast af er herr far
fordra räkenskap derför.”
”0, för Guds barmhertighet, gör det ej \v bad Augusta i
dödlig ångest. rMin fars hela vrede skali drabba mig, om
han ser sin förhoppning tillintetgjord genom mig. Gå
åtminstone icke nu!" tilläde hon, när den unge mannen beslutsamt
lade handen på låset.
’Men hvad vill ni då egentligen?” frågade han dröjande.
”Ni vill aldrig blifva min maka och medger likväl att ni för
verlden anses vara min fästmö ?*1
Augustas själ kämpade i ångest. HenneB svaghet
utgjorde hennes egen fasa, och hennes rörelse och hennes smärta
voro några ögonblick för Btora att kunna iklädas ord.
”Detta är verkligen alltför löjligt!" sade fästmannen med
en lätt anstrykning af otålighet. "Det blir bättre för oss
båda ju förr det blir afgjordt. Jag skall återgifva er herr far
sitt värderika löfte, ty jag är väl ingen narr, den ni
hitkal-lat blott för ert nöje?”
"Ah, min herre, ni är obarmhertig! För er kunde ju
skäl finnas till en brytning . . .r
".. . som skulle kaBta skugga på min ära ?” afbröt han
tvärt. ’I sanning, min fröken, qi hedrar mig med ett
förtroende, det jag icke ser mig i stånd att besvara. Då ni läst
testamentet, inser ni lätt att sådana skäl icke kunna finnas
å min sida. Min heder och den afiidnes sista önskan äro
för mig bindande, men ni deremot eger att förkasta förslaget,
om ni så för godt finner. Emellertid,” tilläde han något
mildare, när han såg hur grufiigt Augusta led af hans kalla ton,
”skall jag besinna huruvida det finnes någon utväg att
förena er önskan med min heder och i sådan händelse begagna
den. Och ehuru opåräknad utgången af mitt besök var, skall
jag likväl icke missbruka ert förtroende.”
’*Tack, tack för dessa ord! Jag skall alltid värdera er
såsom en sann och dyrbar vän, förtjent af min aktning och
min erkänsla. Ert ädla hjerta skall ursäkta mig att jag ej
kan gifva mera.” Hon följde sin gäst till dörren och såg
honom så vältaligt bedjande i ögat, att denne leende yttrade,:
”Nog skall jag göra hvad jag kan — men var icke för
säker!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
