Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Far och dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dammade en stark rodnad öfver ryttmästarens ansigte och en
vredgad blick sköt sin ljungeld mot den häpnande
postiuspek-"toren, som visst icke lugnades, då han, hastigt åter
upptagande ämnet, tilläde: ”Oah den qvinua, som ickc frivilligt
fö-redroge att dela med mig den knappa skärf af lifvets goda,
«om försynen tilldelat mig, framför ett rikare lif med den,
hon icke älskar, den qvinnan strede jag icke om."
En allmän och djup tystnad följde på dessa ord.
Postinspektoren kände sig allt annat än väl till mods.
Ryttmästaren var icke den man, med hvilken han med fördel
kunde tvista. Han hade alltid haft en oförklarlig aktning, ett
-slags honom alldeles främmande rädsla för dennes lugna,
kalla, bestämda ton oeh handlingssätt. Men nu kunde en för
långvarig tystnad hafva ett menligt inflytande på den
underdånighet, hvarvid han vant sin fru och dotter — detta var
*ett högt spel. Han rustade sig således, efter några
förelöpande hostningar, att afge ett svar och började slutligen
under ett låtsadt leende:
”Jag hoppas att en man som ni, herr ryttmästare,
hvilken förstår allt, äfven förstår ett oskyldigt skämt! D^it
kunde icke vara min mening att förolämpa er med en så rasande
förutsättning som den, att ni vill tubba er kusins trolofvade
brud ifrån honom midtför hans näsa. Ni med er
grannlagen-liet, era hedersprinciper och stränga redlighet — fy då, att
ni så kunnat misstro mig!v
”Hvad ni i detta afseende förutsätter eller icke är mig
likgiltigt!” svarade ryttmästaren stolt. *’Men då ni utmanat
min uppriktighet, så hör nu mera! Ni älskar att såra och
förkrossa er dotters hjerta, att se det förblöda — och
hvarföre? Jo, blott för det hon, såväl som hvarje annan
förnuftig varelse, vågar hafva en egen tanke och att denna råkat
komma i strid med er egen, hvilken en dyrkypt erfarenhet
bort lära er att misstro. Detta af en far så onaturliga
handlingssätt väcker min afsky och föranleder mig att förklara er
att denna förbindelse, för hvilken ni vill uppoffra henne, torde
möta hinder, som tillintetgöra alla edra bemödanden.”
vHvad säger ni, herre?” ropade postinspektoren i
blossande raseri. ”Vi lefva, Gudi lof, icke i något land, der det
är döttrarne tillåtet att i sådana fall sätta sig emot
föräl-drarnes vilja! Jag förmodar ni känner att det är jag, fadern,
«om är giftoman, och ni borde äfven påminna er edra egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
