Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Ställningarne på Sorrbypark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troligen föranledt af en alldeles opåräknad uppsägning af en
inteckning i Sorrbypark. Min mor och mina systrar äro
tröstlösa och jag icke mycket bättre. Heders bror, du känner den
store skaldens ord: \Striden pröfvar klingan, nöden vännen P
Möt mig för Guds skull p& Sorrby måndagen den 9 augusti.
Denna morgon har fru Stoltsenbäck helt oförmodadt
lemnat badet med sin dotter, och ingen vet hvart hon begifvit
sig. Engelsmannen är ännu qvar”. . .
"Den 9”. .. sade ryttmästaren eftersinnande .. . ”det skall
stå bård t om att jag hinner fram tilldess. Stackars Axel.. .
ädla Wilhelmina — min vänskap för er skall påskynda
resan . . . Men hvart har den intrigerande koketten tagit
vägen ?’J
Då han reste förbi postinspektorens hus, lät han bedja sin
kusin komma ned på några ögonblick. De talade sakta och
ifrigt med hvarandra, och en timma senare reste äfven denne
ut genom samma tullport samt upphann ryttmästaren några mil
från staden, hvarefter de fortsatte resan tillsamman genom natt
och dag. Söndagsaftonen anlände de till Wallaryds prestgård.
Kyrkoherden, som arbetade på likpredikan öfver framlidne
öfverstlöjtnanten jemte det tal, som skulle hållas i sorghuset,
hade föga tid öfrig att egna åt sina gäster, så aktade och
kärkomna de än voro. "Du är hemma i Wallaryd, bror
Sterner, v sade han till ryttmästaren, "derföre kan du vänskapsfullt
åtaga dig att vara värd &t din kusin!”
Prostinnan, sjelfva fryntligheten i följd af hedern att
vara den första inom pastoratet som härbergerat och
undfägnat den nye egendomsherrn, lät vid ett sådant högtidligt
tillfälle uppduka allt hvad huset förmådde.
Så snart man i god ro satt vid aftonbordet och barn och
betjening blifvit utvisade, började prostinnan, hvilken alltid haft
hvad man kallar ett horn i sidan till det högmodiga
herrskapet på Sorrbypark, att med illa dold skadeglädje berätta
den olycka, som drabbat familjen, sedan ryttmästaren afreste.
Först kom på tapeten fröken Wilhelminas sista sjukdom,
hvilken varit så svår och besynnerlig.
"Ack, den elaka verlden!’* suckade fru Svallenius. ’
Bevara mig Gud att säga efter hvad den sade — dei skulle
sannerligen för mycket angripa er, min söta herr ryttmästare!
jag *&ger ingenting. Hon blef Gudi lof rask igen!*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
