Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Begrafningsdagen ooh dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sent samma afton, d& begrafningsgästerna efter den
rikliga middagen lemnade sorghuset, sade Konstantin vid det
vörd-nadsfulla afskedet från Wilhelmina:
”Vågar jag hoppas, att då det snart förunnas mig att
blifva er granne, få såsom en deltagande vän närma mig er?
Den hulda engel, hvilken i dag uppenbarat sig för mig som
en syn från ett bättre hemland, skall alltid omsväfva mig i
mina minst felaktiga stunder.”
Djupt förvånad såg Wilhelmina på honom. ”Våra nya
grannar på Sorrby”, svarade hon stolt, ”skola alltid vara
välkomna på Sorrbypark .... När för ni till oss er unga fru?v
*Mtn unga fru”, svarade han riktigt förtviflad, wvet endast
Gud, när jag kommer att hemföra. Ingen skymt af djerfhet
— det besvär jag er att tro — låg i mina ord: de voro
blott det sanna uttrycket af min obevakade känsla. Äfven mitt
hjerta har sår, hvilka behöfva förbindas. Det blöder af lika
oväntade som oförtjenta styng.”
”Jag beklagar er då uppriktigt!” sade hon mindre kallt.
När de båda kusinerna ändtligen hemkommo, meddelade
Konstantin åt den äldre vännen sina intryck. Han jemförde
Wilhelmina med allt hvad han sett bäst, men slutade med
att finna henne öfver alla jemförelser. Ryttmästaren smålog,
tryckte hans hand och sade: ”Näst Augusta, min bror, näst
henne är ovedersägligen Wilhelmina den ädlaste och mest
älskvärda flicka jag känner, ja, en verklig juvel. Men ditt
hjerta är alltför lättretligt.”
”Alexander, tror du då, att jag nödvändigt måste vara
kär för att inse det denna herrliga qvinna år en engel ?”
”Nå, om du icke redan är i bojor ”, genmälte
ryttmästaren, ”så är du på god väg att mottaga dem; och i händelse
fröken Stålkrona just ej är någon engel, så är hon i alla fall
mycket för god att tjena till mål för dina flyktiga
uppfladd-rande intryck.”
”Nej, tyst Alexander, låt det förflutna hvfla! Jag år, vet
Gud, trött på både det, mig sjelf och allt annat/....................
Följande förmiddag gjorde herrurne på Sorrby sitt
af-skedsbesök på Sorrbypark, ty den yngre Sterner skulle, till
följd af den öfverenskommclse han träffat med postinspektoren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
