Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Pröfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na
tnina angelägenheter och framför allt för hans återkomst. Får
jag blott väl lyst. så må han sedan komma, när han behagar,
men skulle han inträffa före min mågs återkomst och med sina
’punktcr’ göra slag i saken, då, då” — postinspektoren
stampade med foten och skar tänderna — ndå svär jag som en man,
den der kan hålla sitt ord, att om ån dessa djefvulskonster
lyckas för honom, skall han dock i all evighet aldrig få
flickan ln
Och som postinspektoren nu — hvilket vanligen är fallet
med retliga och häftiga lynnen — förargat sig sjelf och
stegrat sin vrede till högsta grad, utan någon anledning i
verkligheten, slog ban till bekräftelse härpå den väldiga handen i
bordet så att glas och karaffer, bläckhorn och sanddosa jemte
åtskilliga andra saker skrällande föllo i golfvet. Efter ett
sådant utbrott, följde alltid ett slags afmattning, ett dvallikt lugn.
Han ställde sig tyst vid fönstret och stirrade ut i natten,
till-dess tupparnes galande i granngårdarne förkunnade den
vigtiga dagens annalkande. Alldeles qtledsen, kastade han sig på
sin säng och var nära att gifva efter för naturens kraf af
hvi-la, då rullandet af en vagn nådde hans öra. Han sprang upp*
Denna gång skulle icke hoppet gäcka honom. Det var
arftagaren som hoppade ur åkdonet. Postinspektoren skyndade att
Öppna dörren och införde honom i sitt eget rum, der den
stora förödelsen icke bHfvit återställd.
Den uttröttade resanden kastade sig i en stol, utsträckte
benen makligt och utropade förtretad: nNå, i sanning min
ä-rade farbror, ni tyckes ej särdeles väl hafva sörjt för
beqväm-ligheterna vid min återkomst. Det ser ju ut, med er tillåtelse,
som om en hop fulla bönder grasserat här, hvaremot jag
under den ruskiga nattresan drömde om en liten treflig
anrättning af varmt kaffe med tillbehör för att sätta lif i min
frusna lekamen.’’
’ Hvad tusan, herr bror,v inföll postinspektoren med
oförställd harm, ’hafva vi nu ingenting annat att tänka på än
varmt kaffe och frukostar? Annu har ryttmästaren, som jag
tror, icke anländt, ty klockan 11 i går afton hade jag bud
hos Hjertbergs... Ar ni beredd att följa mig till prosten, så
Bnart anständigheten tillåter att företaga ett sådant ärende?0
”Det förstås, det förstås–men, på min ära, måste jag
icke först ha lite förfriskning och sedan hvila några timmar.
Klockan är ej mer än 4 ännu. Vi hafva således tid nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
