Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Pröfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag går upp på mitt rum och »kall sedan tala några
förnuftiga ord med min fästmö, innan vi begifva oss åstad.”
”Men hör,” ropade postinspektoren i dörren efter honom,
”bara ej ryttmästaren kommer under tiden! Jag är verkligen
orolig. Är ni fullkomligt säker att den karlen ej ställer till
något spektakel?”
”Ab, i det hänseendet kunna vi vara helt trygga? Min
kusin hvarken kan eller vill hindra testamentets fullbordan.
Det han sade härom aftonen betyder alldeleB ingenting i och
för sjelfva saken. Den går för sig ändå.”
”Godt, jag förstår,” sade herr von Spalden och nickade
förnöjd med hufvudet, ”han är en storskrytare — hans ord
voro bara luft.”
”Alldeles så menar jag!” yttrade arftagaren med ett
skälmskt leende och sprang upp.
”Nå, i Guds namn, nu är jag helt lätt om hjertat!”
mumlade postinspektoren, i det han tog vägen åt sin hustrus rum
för att skaffa sin gäst den åstundade fö rf risk ningen.
Vid hans inträde satt den goda frun, med rödgråtna ögon
och nattmössan på sned, upprätt i sängen. Hon höll den
tröstande snusdosan i den ena handen och en flaska Hoffmans
droppar i den andra.
”Kors, för tusan, bvad står på, Rigitsa?” frågade
postinspektoren halft skrämd, då han såg sin kära hälft så
medtagen och bedröfvad, ty den stackars moderns ångest och
smärta voro talande i hennes, drag. nHvad står på, säger jag?
Ar det så du helsar den dag, hvilken skall sluta allt det
elände och all den förtret, som följt oss de senare åren!”
”Ack, det skall först börja i dag, om.... O, Gud, min
arma Augusta!” Hon började bittert gråta.
”Pah, bara dumheter! Allt skall bli bra... Vår måg är
återkommen ooh vill hafva litet till bästa. Ställ om det der,
minvän: Jag går och lägger mig på en stund.”
Den väplighet, hvarmed postinspektoren talade, var så
o-vanlig att fru von Spalden deraf drog den slutsats, att hans
goda lynne bevittnade det icke något hopp numera fans om
räddning. Hon kände sig dock så vederqvickt af mildheten i
hans ton, att hon utan dröjsmål skyndade att verkställa det
uppdrag, hoifc,erhållit.....
Men låt oss nu kasta en blick på Augusta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
