Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Förklaringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år alldeles oförbätterligt galen med alla sina rosengårdar ocb
gyllne bubblor.”
Jag ville önska att ban komme till saken!” 6varade
postinspektoren och skakade förtretad på hijfvudet. ”Allt hvad
han nu trakterar oss med är bara bosch, som österlänningen
säger.”
"Det torde vara något hvar af herrskapet bekant”,
återtog Sterner, ”af hvilken anledning jag för nägra år sedan fann
mig föranlåten att göra en utrikes resa; men äfven om detta
icke vore händelsen", tilläde han, då postinspektorens utseende
och åtbörder tillkännagåfvo att han ärnade bestrida denna
förmodan, "så måste jag dock förbigå den såsom både för
vidlyftig och i intet hänseende hörande till saken. Kort sagdt:
min så länge närda önskan att få bese nya verlden uppfylldes;
men som omständigheterna af min re6a icke höra hit, med
undantag af dem, hvilka sammanlänka sig med de senare
händelserna, så öfvergår jag genast till dem.
Jag hade nfigon tid uppehållit mig på indiska öarne, då
jag beslöt att besöka det inre af landet. Under denna resa
hade jag den lyckan att göra bekantskap med postinspektorens
bror, den ädle, redlige Rudolf von Spalden. Det var
naturligt att landsmän, som träffades i en annan verldsdel, skulle
nalkas hvarandra och litligt känna trefnaden och behaget af
en sådan förening. Vi blefvo oåtskiljaktiga och fortsatte
under mer än ett år våra resor i flerfaldiga riktningar af
denna stora verld. Herr von Spalden, som mycket älskade den
farliga tigerjagten och kanhända alltför mycket litade på den
lycka och skicklighet, han i sina yngre och kraftfullare år
ådagalagt vid detta hans älsklingsnöje, föreslog mig en gång
att deltaga i en sådan förlustelse, hvilket jag med nöje
antog.
Det skulle plåga mig och i detta ögonblick bereda
ringa nöje för de vänner, som lyssna på denna förklaring, om
jag inginge i detaljer om jagten. Yare nog att j[ag blef i
tillfälle att rädda min reskamrats lif, och han var ieke
farligare sårad än att vi snart nog kunde fortsätta vår resa. Den
ädle mannen glömde aldrig den tjenst, jag blifvit i tillfälle att
göra honom. Hans vänskap stegrades, och han bjöd mig att
blifva hans son, hans allt, och jag" — ryttmästaren
borttorkade en tår ur sitt öga — ”jag bemödade mig att, under de
två år vi sedan lefde tillsammans, förljufva de sista dagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
