Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Förklaringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af hans ensamma lif. Vi älskade hvarandra allt mera, ja
närmare vi lärde känna och värdera hvarann, och kunde slutligen
icke trifvas utan att dagligen vara tillsammans.
Herr von Spalden flyttade till Hamburg och lefde der för
•in aftagande helsas skull. Han hade dä helt och hållet
öf-vergifvit handeln, och jag tyckte att en viss, förut icke
vanlig sorgsenhet bemäktigat sig hans sinne och gjorde honom
den senare tiden mera vek i allt hvad som egde beröring
med hans fordna öden; men uti det, som icke stod i
gemenskap härmed, var han sig lik. Ingenting undgick den
erfar-nes klart seende öga, så snart det gällde affärer, hvilka
påkallade hans skarpsinnighet, så fint det än kunde vara
an-lagdt.”
Ryttmästarens blick föll härvid, liksom tillfälligtvis, på
fru Stoltsenbäck, hvilken kände sina gamla kinder bepurpras
vid minnet af löjtnant Konstantins olyckliga beskickning och den
hatade ryttmästarens tysta triumf. Denne fortsatte emellertid
helt lugnt:
”Han talade aldrig med mig om sin förmögenhet eller
sitt testamente; men oändligen ofta, under de sista månaderna
i de tysta aftonstunderna, uppdrog han med lefvande färger
sin första ungdoms drömmar och förhoppningar. Han dröjde
gerna och länge vid minnet af dessa bilder från en
försvunnen tid. Han berättade mig om sin slägt och det löfte, han
vid sitt sista vistande i Sverge lemnat sin bror och svägerska,
att tänka på Augusta, hvilken han beskref för mig som en
liten ljusalf, ett mildt och englarekönt barn, hvars framtid låg
honom nära om hjertat. ’Jag lofvade’, bfrukade han såga, ’att
•örja för hennes lycka, och jag vill hålla ord. Med jordiskt
gods är lyckan dock icke alltid förenad: jag vill göra något
bättre för henne. Augusta skall välsigna mitt minne, och
äfven du, Akxander, hvilken jag älskar som vore du min egen
aon.*
Föga anade jag då hvad dessa ord kunde innebära.
Emellertid aftynade han märkbart, och då läkaren tyst höjde
på axlarna, begrep han lätt att allt hopp var ute. ’Godt,
godt9, sade han med ett godmodigt leende, ’jag är mätt på år
och bekymmer, och du skall icke sörja mer än skäligt år,
min son, då du ser mig anträda den sista resan.’
Vid denna tid anlände Konstantin till Hamburg. Dan
obegränsade glädje, vi kände af återseendet — ty min ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
