Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Westerlinds bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•jelfbeherrskningens anda nr honom, oeh den bleka kinden ock
det nedslagna ögat nttalat ordet: ”Skyldig!11 det visste haa
var fåfäng inöda. Mycket ödmjukt, men likväl temligen lugnt
•varade ban s&ledes: ”Herr ryttmästaren har skäl att vara
missnöjd med mitt förhållande, men fru Stoltsenbäck bjöd mig
en så hederlig summa, om jag ville åtaga mig att skaffa
henne alla de underrättelser, jag kunde uppsnappa om arftagaren»
person, och allt hvad som stod i förening med hans ankomst,
att jag, som omöjligen vid den tiden kunde ana herr
ryttmästa-rens plan och trodde liksom andra att herrarne voro tre
kusiner, utan betänkande gaf mitt bifall till en sak, hvaruti jag
ej visste vara något ondt."
”Vid den tiden l” upprepade Sterner. ”Från huru lång
tid tillbaka är det då som du åtagit dig detta hedrande värf ?”
’’Då fru Stoltsenbäck dagarne efter pingsthelgen reste
från Ulriksdal, hade hon genom ett hemligt bud bedt mig
möta sig på den gästgifvargård, dit jag begärde
ryttmästarens tillåtelse att begifva mig i anledning af den förut
om-nämda reversens inlösen. Straxt efter min ankomst blef
jag införd uti ett enskillt rum, der frun uppehöll sig. Hon
gaf mig då penningar och lofvade mig mera, ifall jag troget
ville berätta för henne allt hvad som föreföll i L—. Jag
åtog mig detta, och sedan jag besvarat några obetydliga
frågor, återreste jag. När vi anlände till Helsingborg, kände
jag genast igen löjtnant Konstantin, oaktadt hans förklädnad,
och förvissade mig fullkomligt om riktigheten af miu
förmodan genom några ord, dem herrarne då och då vexlade
under resan hit och hvilka jag likväl bevarade i mitt minne,
ehuru jag ej syntes gifva akt på dem. Jag trodde det
vara min pligt att, i följd af uppdraget, underrätta fru Stolt*
•enbäck om mina vigtiga upptäckter, hvilket jag också gjorde.”
’En besynnerlig föreställning om pligt!” inföll
ryttmästaren. ’Men huru verkställde du den?”
”Jag skref, och hon svarade och bad mig fortsätta min
befattning. Brefvexlingen gick ordentligt hvarje postdag,
till-dess hon fann nödigt att komma hit för att personligen
uppträda. Jag har nu uppriktigare än om jag stått inför en
laga domstol gjort en bekännelse af mina fel, hvilka
visserligen mycket tala emot mig, men likväl bevisa att jag aldrig
blifvit brottslig, om jag ej varit förförd af fru Stoltsenbäcks
stora löften och rika frikostighet. Dertill lägger jag min öd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
