Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Westerlinds bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mjuka Anger och ber att herr ryttmästarens dom ej m&tte
utfalla för str&ngt.”
Sterner gick n&gra hvarf tankfull upp och ned i rummet
och sade derefter allvarsamt och fast: ”Nej, Westerlind, du
bar brutit för mycket och för skändligt att kunna hoppas
förlåtelse. En tjenare, som genom list och spioneri utforskar
sin herres hemligheter och säljer dem till den mestbjudande,
förtjenar ingen misskundsamhet! Du har hört din dom.’
På Westerlinds kind flammade en häftig rodnad, men han
bugade sig tigande och afträdde. I dörren vände han sig om
och frågade: ”Får jag den äran att uppvakta herr
ryttmästaren i afton för att erhålla mitt skriftliga afsked ?v
”Ja, ditt afsked, din lön och kostpenningar för återstående,
tiden skall du erhålla vid min hemkomst.f>
rJo jo, det skall man se!’* sade Westerlind för sig sjelf,
under det han gick utför trapporna. ”Afsked, kostpenningar —
nej, se deraf blir ingenting! Man måste göra något för att
bibehålla en så ypperlig tjenst. Jag trodde dock att min
uppriktighet skulle röra honom. Men då detta försök
misslyckades, — det gjorde i alla fall mera godt än ondt, och
fru Stoltsenbäcks harm ger jag fan, sedan hon i dag betalade
mig resten — så måste jag upptänka något annat medel.
Jag vill aldrig vara hederlig karl, om ban icke i afton skal!
säga så här: *Det år godt och väl, Westerlind, — se upp
för framtiden P och så vidare. Och det vill jag också.
Kommer jag bara denna gången väl ur knipan, skall jag aldrig
bita på någon främmande krok mera, det är säkert!”
Då ryttmästaren efter halfaunan timmas frånvaro åter
inträdde i postinspektorens salong, var bordet rikt och festligt
dukadt samt den unga fästmön enkelt, men smakfullt prydd.
Henriette och Konstantin, liksom ingenting förefallit dem
emellan, hjelptes åt att vira blommor omkring de förlofvades
kuverter, och derunder skrattade och skämtade de som de bästa
vänner i verlden, pratade om nöjen vid badet och om den
stora officersbalen i ***, der de haft så ofantligt roligt.
”Min gud, skulle detta vara kärlek?” tänkte Sterner och
Augusta, och blickade på hvarandra.
Ack, hvad dessa tvänne voro lyckliga, ehuru
omständigheterna tilläto dem blott att se på hvarandra, ty fru
Sloltsen-bäcks rörliga tunga ombesörjde att samtalet blef allmänt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
