Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Vistelsen på Brunkenäs. Grannar ooh vänner. Konstantins nederlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hans fru”.... Kling, klang och komplimanger.... ”Och
nu en för vår tredje gäst, löjtnant Sterner, med tillönskan att
han snart måtte öka antalet af lyckliga åkta mänl Och härpå
en munter sång — jag kommer för tillfället ej ihåg någon
bättre än denna ur gamla skolan:
Till glädje nordens raska söner...«
Ryttmästaren, Konstantin och magister Trasselin
instämde, och qvartetten gick hjelpligt.....
I ren harmoni och glädje förflöt aftonen samt ännu
några efterföljande dagar, dem ryttmästarens tillbragte ömsom
på Brunkenäs och Knapergården. Med gemensam djup saknad
skildes man åt, endast tröstade af det löftet att vännerna nästa
sommar skulle komma till Sorrby........
Utan vidare äfventyr anlände våra resande till den
gäst-gifvargård, der de skulle taga sitt sista nattläger och h vari från
Westerlind, som fått befallning att här invänta sitt herrskap,
afskickades att anmäla deras ankomst för prostinnan Svallenius,
hvilken i egen vigtig person var på Sorrby för att ställa
allting i tillbörlig ordning.
Klockan omkring 1 följande eftermiddag upptäckte
Augusta den första skymten af sitt nya hem.
Hvilken egen och högtidlig känsla bemäktigar sig ej den
unga qvinnans hjerta, då hon för första gången, skild från
fosterbygdens välbekanta trakter, sin barndoms tummelplatser,
sina ungdomsdrömmars verld, en öm moderlig väns råd oeh
8töd, ser framför sig det främmande obekanta tak, hvilket
skyddande skall hvila öfver hennes okända lif! O, blott den, eom
sjelf erfarit trollkraften af denna syn, kan fatta den vemodigt
sorgliga känsla af oro, som ofrivilligt bemäktigar sig hennes själ!
Hon må älska huru högt som helst den man, hvilken för henne
till denna ännu främmande verld, hon skall likväl darra då
hans läppar förkunna henne att det är här framtidens rosor
eller törnen skola linda sig omkring den kedja, som för alltid
bundit hennes öde vid en annans.
Äfven Augusta kände något sådant, då ryttmästaren med
strålande blick fattade hennes hand och sade, i det han
pekade på Sorrbys hvita murar: ”Se, min Augusta, detta är vår
boning! Det är här min trogna, aldrig kallnande kärlek skall
belöna dina pröfningar oeh föregående strider.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
